Efter att ha släppt ett par energibomber till album, skivor som slagit vilt omkring sig med hälarna i marken och full fart åt alla håll sänker Meshell Ndegeocello tempot rejält på sitt åttonde, nionde eller tionde album Weather. Hon låter Joe Henry sätta sig i producentstolen. Henry som tidigare arbetat med bland andra Ani DiFranco […][...]

Han må tolka ledmotiv från James Bond-filmer men att Freddie Wadling på konvolutet till With A License To Kill mer än något annat ser ut som vinnaren i en tävling för Ernst Stavro Blofeld-lookalaikes säger en hel del om hur det låter. Precis som Bonds nemesis elegant nedtonat men med en ständigt närvarande underström av […][...]

Det är en imponerande och väl sammanhållen bredd han visar upp, Elias Krantz. Parallellt med åtaganden i Happiness och Mackaper har Night Ice fått gro under lång tid. Och det märks. En personlig prägel som drar mot ett filmiskt krautflörtande språk och också legendarer som Can eller, säg, Neu! utgör detta album och det är […][...]

Min kontakt med musiken från Mali är tämligen begränsad. Första gången jag visste att jag lyssnade på den var när jag tog del av Damon Albarns resebeskrivning i toner i början av 00-talet. Sen dess har jag lyssnat på Amadou & Mariam (som fått skit för att de låter för europeiska efter samarbeten med Manu […][...]

För sju år sedan nådde Titiyo sina hittills största framgångar. Albumet Come Along var en skiva där hon, som hon uttrycker det i flera aktuella intervjuer, bara bidrog med sin röst. Det mesta handlade egentligen om låtskrivarparet Joakim Berg och Peter Svensson. Titelspåret blev hur som helst en radioplåga i hela Europa. När det var […][...]

Varje år är det likadant. Jag får fler skivor än jag har en rimlig chans att skriva om. Jag försöker lyssna på åtminstone någon låt från det mesta jag får, men ibland stannar det vid en ockulär besiktning. Nu tänkte jag göra slag i saken och rens min hylla från sådant som samlat damm och […][...]

Jag har egentligen varit förbannad på Thåström sedan Peace, Love & Pitbulls spelade på Hultsfredsfestivalen 1997. Om jag är ärlig mot mig själv hade jag väl egentligen redan slutat gilla PLP sådär förbehållslöst redan då, men när han valde att halvera spelningen och ersätta resten med sitt gamla mög blev jag tokig. Jag var alldeles […][...]

[Brus] blev en rätt intressant bekantskap som mest dök upp lite på vinst och förlust, trots att jag var lite bekant med namnet. De tre låtar jag hörde var alldeles för lite för att egentligen komma med något utlåtande, men den lågmälda syntpopen gav helt klart mersmak att nosa vidare. Timbuktu & Damn levererade en […][...]

När Freddie Wadling släppte sin förra skiva ”Skivor till kaffet” skrev Fredrik Welander: ”Snälla Freddie Wadling, fortsätt med det som gjort att vi uppskattar dig. Vidareutveckla Fläskkvartetten och andra spännande projekt, men fortsätt inte på det här spåret.” Det var inget gott omdöme, men till viss del stämde det om ”Skivor till kaffet”. Wadlings nya […][...]

Tillbaks på ruta ett igen. Orden är Tomas Öbergs och de träffar i fallet Fleshquartet ovanligt rätt. Kvartetten som sällan varit just en kvartett har återigen bytt skepnad. Denna gång till ursprunget som instrumentalorkester. Freddie Wadling är borta ur bilden, om det är för gott vet nog varken han, kvartetten eller jag. ”Love Go” är […][...]