Loney, Noir. Jag borde ha en massa att säga om Loney, Dears nya album. Men Emil Svanängen, som han egentligen heter, gör mig helt blank med sina trettiotre minuters handklappspop och en röst som är ljusare än min. Kanske inte helt blank. Men för en gångs skull tar musiken överhand, framför allt tyckande. För Loney, […][...]

Vår generations största låtskrivare? Elliott Smith kom, såg, erövrade, och försvann nästan lika snabbt. Fem fullängdare hann han släppa under loppet av sex år från det att hans första album, Roman Candle, släpptes 1994. Hans sista och sjätte album, From a Basement on the Hill, släpptes postumt 2004. Han introducerade sig till massorna med Either/Or, […][...]

Jag hatar att åka buss. Det grundas dels i att jag är två meter lång och dels i att jag var tvungen att åka skolbuss från första klass i grundskolan till sista året i gymnasiet. Enda sättet att göra en busstur någorlunda njutbar är att lyssna på musik. De senaste åren har jag haft en […][...]

Damon Gough är från Manchester, har släppt fem svåråtkomliga, kritikerrosade eps på egen etikett, och har medverkat med låten ”Nursery Rhyme” på UNKLEs ”Psyence Fiction”. Damon är kort sagt ett guldobjekt för brittiskt musikpress. Han är en sån där kille som kunde ha släppt en debutskiva med pitchade fisar utan att någon hade höjt på […][...]

Efter de tre första skivorna, Roman Candle, Elliott Smith och Either/Or var det inte särskilt många som hade hört talas om Elliott Smith. Men så kom fyra låtar från den sistnämnda med på soundtracket till succéfilmen Good Will Hunting. Dessutom nominerades en femte nyskriven låt, Miss Misery, från samma film till en Oscar för bästa […][...]