Första gången hiphopen kom in i mitt liv var när jag såg en konsert med världens bäste LL Cool J på teve. Jag kommer ihåg att jag tyckte det mesta lät precis likadant. Det enda undantaget var förförarrapballaden I Need Love där LL rappade samtidigt som han juckade mot en soffa. Ett första möte gott […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

Skojar någon med mig nu? Efter En Vogues nya i försomras hade jag knappast vågat hoppas på en platta till i år med vokalstarka och mäktiga kvinnor som chockar mig med superröster, tungt låtmaterial och djup, äkta soul. Men här är de. Jazzyfatnastees. Bara det coola namnet får mig att imponerat rysa till. Skivan gavs […][...]

Det här riskerar att bli en recension signerad ett surt gammalt fan. De La Soul var nämligen ett av de första hiphop-band jag lyssnade på. Min första kontakt med hiphop var Beastie Boys ”Licensed to Ill”, Run DMC:s ”Raising Hell” och Public Enemys ”It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back”. Strax därefter […][...]