Our Love to Admire. I ärlighetens namn så har jag få, för att inte säga noll minnen av Interpols tredje album. Även om man både då och nu visste ungefär vad som komma skulle. Interpol är inte direkt ett band hågade att byta linje, även om man efter inspelningen av detta misstänksamt nog självbetitlade fjärde […][...]

Det var ett himla tjat om att Editors stulit Ian Curtis‘ kvarlevor från Interpol i kampen om bästa ”nya” postpunk/svartrock/whatever. Inget av banden blev tagna på något större allvar av någon som var någon (och äldre än 17 år 2005) och beskylldes mest för att vara ”Joy Division för massorna”. Massorna? Joy Division må ha […][...]

Jag är en aning obeslutsam i min relation till Interpol. På papperet är det ett bra band. I verkligheten är de ganska ofta en rätt blek kopia av ett redan torrt sound. Träiga. Snygga, välklädda, men träiga. Paul Banks brukar inte heller alltid ha helt lätt att hålla rösten uppe, och mycket riktigt, redan i […][...]

Dansrock. Dansrock. Dansrock. Otroliga mängder förbannad dansrock. Vissa helt lysande saker, mycket skit. Som vanligt. Så tidigt som 2001 var dock Kentuckybördiga VHS or Beta något så ovanligt som ett rockband som villigt erkände att de lyssnat på house (även om de från början bara gjorde det eftersom det var vad som spelades på de […][...]