Jag minns än idag hur jag liksom sprätte till när jag hörde ”Kick you out” för rösta gången. ”Youth is wasted on the young” var ett album som kom för sent, men ändå rätt. Skitigt och fyllt med attityd. Jag borde ha vuxit ifrån det, men att festa och fixa ett ligg blev plötsligt högsta […][...]

Blam! Pow! Smackadonk! ”Over 'fore It Started” rivstartar festen och sen är det upp till dig själv hur kul du får. Med ett drivet trumkomp med inbyggt handklapp startar CP-festen i 2002 års tappning. Tempot är varierat och kanske är det de lugnare låtarna som egentligen är bäst, men det är mer en humörsfråga. Klart […][...]

Caesars Palace. Det är nåt som är knepigt med dem. Jag kan inte sätta fingret på det. Jag funkar ungefär så här när jag närmar mig dem. Tvekar lite. Vågar inte riktigt lyssna. Lyssnar. Faller pladask. Lyssnar igen. Gillar det mer. Lyssnar oavbrutet i en månad. Kanske två. Sen tar det slut och jag lyssnar […][...]

”Festival” är en platta att bli glad av. Det går utmärkt att förfesta till den och den funkar även bra som soundtrack när man håller på och fyller bananlådor med saker man glömt bort att man hade. Ett betyg så gott som något. Det är visserligen rätt svårt att misslyckas när man kör säkra kort […][...]

Det svänger. Det måste väl vara mitt samlade intryck. Teddybears STHLM har blivit stora. Etta på CD-toppen rör säker dem inte i ryggen, men där ligger de. Sveriges tidigare tyngsta band har blivit lite myspoppare med discopotential. Detta är inte politiskt korrekt musik, men det är bra. Jag kan inte låta bli att tycka det. […][...]

Min första reaktion när jag fick den här skivan i handen var: ”Va! Får jag!?” Jag hade inte riktigt tänkt tanken att jag skulle få recensera Caesars Palace. Visst, jag hade tjatat om att få recensera en rockplatta ett tag. Men, Caesars. Skoj. Det tog ganska lång tid innan jag tog till mig föregångaren ”Youth […][...]