Idag skulle min mormor ha fyllt 98 år. Född 1912 nere i djupaste Skåne. Vad kan väl vara ett bättre sätt att högtidlighålla det än att kliva tillbaka i tiden, till musikåret 1998? 1998 köpte jag 51 singlar. Alla cd-singlar. Såna man kan hålla i handen. 1998 var också året jag fyllde 26 år. Alltså […][...]

Buford Pope Too Young to Be Old Unchained Records/Border Pop och americana av Mikael Liljeborg. Myspace Babian Hälften dör av fetma Troglodyte Records/Border Som bob hund anno 1994. Myspace Moon Palace Fire Fire Fire Ep Sing Your Life Elektrifierad och olycksbådande indierock. Officiell sajt Meleeh To Live and Die Alone Black Star Foundation/Sound Pollution Något […][...]

Freddie Wadling The Dark Flower/Den mörka blomman Tvetydigheten i att vara artistsveriges mest ljusskygga personlighet och samtidigt en av de mest älskade artisterna är långt från självvald, men likafullt ett faktum. – Jonas Appelqvist Fever Ray Fever Ray Ingen kan som Karin. Känns som ett naturligt steg efter Silent Shout. Tills skivan släpps ordentligt tänker […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

David Hagberg är en kär vän till mig. Vi har tillbringat många timmar i barer, framför skivspelare och scener tillsammans. Han är den människa som jag delar musiksmak med mest tror jag. Han är öppen för det mesta även om han ibland på tjurskallens vis bestämmer sig för att inte gilla något. Då går det […][...]

Det sprakar som från en riktigt risig gammal vinylskiva samtidigt som tonerna till Internationalen vevas på en lika sliten speldosa. Med det enkla greppet sätts ramarna för 1900:s debutalbum. Omslaget, pressbilder och låttitlar skvallrar också om en ljudbild av en tid som för länge sedan flytt. Ändå låter Christian Gabels enmansband lika mycket nu som […][...]

Det blir ingen klubbspelning för min del när Way Out West drar igång redan på torsdagen. Istället ser jag bob hund som spelar på Götaplatsen i Kulturkalasets regi. Galenskap och folkfest, en god uppvärmning. Sedan blir det fredag och man traskar till Slottsskogen, köerna och ockerpriserna igen. På fredagen har vi i alla fall tur […][...]

Bandet är på ett strålande humör och spelar för allt vad tygen håller. De blandar friskt av både gamla och nya melodier. Från Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk till Hörlurar. Sällan spelade älsklingar och nyfunna vänner. - Patrik Hamberg om bob hund på Arvikafestivalen[...]

Jesse Hughes i Eagles of Death Metal. Foto: Oscar Berggren, Rockfoto.nu Halvvägs in i konserten öppnar sig himlen över Arvika och det öser ner. Inom loppet av en minut fylls Apollotältet av barbröstade människor. Hälften av publiken står dock med ryggen mot scenen och inväntar rätt tillfälle för att ta en snabbrusch bort till Vintergatan […][...]

Istället för resumé; det var så här jag twittrade gårdagens konsertbesök. bob hund Det är en präktig mustasch han har Jonas Jonasson. bob hund i mitt hjärta. bob hund på Vintergatan i Arvika. http://yfrog.com/0x1wtj Nu är det väl revolution på gång? Herrejisses vad jag saknat bob hund. ”Jag är trött på melodier. Melodier är överskattat.” […][...]