Albumet som skivformat har sedan ett tag dödsförklarats av diverse personer, främst anhängare av den nya tidens motsvarigheter, där den digitala filens förträfflighet besjungs med hänvisning till dess praktiska egenskaper både när det kommer till spridning och förvaring. Själv har jag motvilligt accepterat det, kalla mig bakåtsträvare om ni vill. Men jag står för att […][...]

Förväntningarna på det nya materialet från Örebros Witchcraft var hyfsat uppskruvade för egen del. Jag gillade verkligen förra skivan, Firewood, och den har gått varm sedan den kom 2005. Samtidigt vet jag att förväntningar ofta kan omkullkastas å det grövsta. Man kan väl säga att jag fick både vin och vatten den här gången. Här […][...]

För mig brukar en överdriven förväntan på en skiva vara jobbigt. Det är med bävan jag lyssnar igenom vad alla kritiker kallar det bästa på flera år. Oftast blir jag besviken. Förväntningarna motsvaras högst sällan av allt som utlovats. Stor i orden blir oftast liten på jorden. Det är väl ingen överdrift att påstå att […][...]

Atomic Swing var inte dåliga när de lade av 1997. Popsicle var inte sämre när de lade av efter sitt sista album ”Stand Up and Testify”. Jag har alltid gillat båda dessa band, Atomic Swing med vissa förbehåll och Popsicle helt förbehållslöst. När sedan Niclas Frisk kom att producera Popsicles två sista plattor, ja då […][...]