En minut och tjugofyra sekunder in på Montreal-baserade duon Flowers and Sea Creatures debutalbum avbryts den vingliga indiegitarren av helt vilsekommet bjällerklang. Jens Lekman, tänker jag. Maple Leaves, tänker jag. Det är förstås väldigt bra. Läser i en text om skivan att Kosta Megalos, ena halvan av Flowers and Sea Creatures, har Giorgio Moroder och […][...]

Hur mycket kan man egentligen skriva om samma sak? Alldeles för mycket, tydligen. Det är väl någonstans där skolboksdefinitionen av ”nörd” blir aktuell. A. Is for Beginning. När Art of Noise 2006 släppte sin 4CD-box And What Have You Done With My Body, God? reagerade jag sansat och balanserat. Och spydde ur mig en hel […][...]

Sisådär 26 år efter det att Art of Noise mer eller mindre på egen hand skapade chill-genren med Moments in Love har vi hunnit fram till chillwave. Eller nåt. Oavsett vad Ernest Greene (eller någon annan) väljer att kalla Washed Outs musik så är det svårt att inte tänka Studio och Junior Boys. Utom möjligtvis […][...]

När omslaget till Osbornes självbetitlade album lyser upp vintermörkret från skärmen på min iPod är det minnet från en hel hög mer eller mindre lågbudgeterade science-fiction- och actionserier från det tidiga åttiotalet som rider på ljusvågorna. Men framförallt är det det ännu starkare minnet från otal timmars dataspelande på en ZX Sinclair Spectrum med stöttåliga […][...]

Ganska exakt 32 sekunder. Det börjar oskyldigt. En fyrfyra. Någon rasslar lite förstött på en hi-hat. Lite congas. En gurka som skrapar i bakgrunden. En kvinnoröst som förföriskt uppmanar mig att det är dags att ”get down”. Lite sådär som det kan vara vilken måndagkväll som helst. Sen har det gått 32 sekunder av Don’tcha […][...]

Jag hade kunnat göra det väldigt lätt för mig och bara konstatera att, ja, det här var väl kanske lite sent. Men den vägen går vi inte nu. Istället tar vi det från början. Men inte vilken elektronisk musik som helst, va? Eller rättare sagt, ni är rätt noga med prylarna? Just det, ett sound […][...]

Put your eyes together and imagine that you’re clapping your hands Klart en konsert med Art of Noise inte är som vilken konsert som helst. Efter att Art of Noise återförenats i och med konceptalbumet The Seduction of Claude Debussy gav sig den senaste upplagan av av Art of Noise ut på turné. Det blev […][...]

Även om Art of Noise kanske aldrig lyfts fram som någon av 1900-talets mest inflytelserika artister bland oss som i någon form har åsikter om musikskaparna och formulerar bakåtreviderande sanningar från sidlinjen så har gruppens roll bland dem som gör musik själva blivit desto större. Det här har tagit uttryck såväl i samplingar som mer […][...]

This album marks the eradication of rock and roll from the face of the planet Welcome to the new generation… Fem år efter det att några av europas då främsta namn på techno-scenen tagit Art of Noise låtar och gjort egna, för det mesta rätt löst hållna, tolkningar av dem var det dags för nästa… […][...]

Det heter ibland att Art of Noise är den mest samplade artisten i musikhistorien, efter James Brown. När Jurassic 5 byggde hela öppningsspåret från deras senaste album på Art of Noise Beatbox (Diversion One) känns det som att det inte är en omöjlighet. Oavsett vilket är Art of Noise en av det förra århundradets allra […][...]