Oj. Det är den första reaktionen som kommer när keyboarden knappar i gång In Flames nya singel Deliver Us. Egentligen är det inte särskilt överraskande längre; In Flames har inte direkt hymlat med att man breddat sitt musikaliska uttryck och rört sig mot ett mer poporienterat sound ända sedan Reroute to Remain. I och med […][...]

I feel like shit, but at least I feel something. Yes. Anders Fridén har inte fått slut på ångest ännu. Det är min första tanke när Disconnecteds hookande refräng leder in mig i göteborgsbrödernas purfärska nya material efter två år av svår väntan. Med ett frustrerat ångeststinnt rifftugg hugger de sig in i min bröstkorg […][...]

(Foto: Emma Svensson, Rockfoto.nu) Efter två år av väntan släpper In Flames sitt efterlängtade nionde album, A Sense of Purpose, i april. Nysläppta singeln The Mirrors Truth triggade massornas förväntningar ytterligare. Något försenat, på grund av att Jesper Strömblad måste avsluta sitt World of Warcraft-spelande, börjar min intervju med bandet på ett öststatligt sparsmakat skivbolagskontor. […][...]

Keep of Kalessin Orosmolnen tornade upp sig å det grövsta inför Keep of Kalessin-konserten när vi möttes av ett soundcheckande ljudteam när vi gick in på Lyran strax innan klockan blev ett. När det tjugo minuter senare fortfarande inte stod något band på scen stegrades molnen ännu mer. Och skulle visa sig vara sanna dessutom. […][...]

Jag hade mycket länge gått omkring i gråtmilt överlyckliga drömmar om hur den mytomspunna Roskildevisiten skulle te sig. Först resan, som skulle bli en behaglig bussutflykt med påföljande mjuk nedskuttning på de danska, frodiga ängderna där tjocka, muntra danskar hjärtligt skulle hälsa oss välkomna som landsmän (Skåne är ju, typ, bara en förlängning av Danmark). […][...]

Japanska Mono blev något överraskande min första anhalt på min sedan länge planerade roadtrip som ägde rum i helgen. På bussen till Stockholm noterade jag att de spelade på Kulturhuset, och med tanke på att deras spelning på Arvika 2003 (?) var senaste gången jag såg dem kände jag att det var dags igen. Konstaterar […][...]