Det här är ju inte jag någonstans. Egentligen. Han som ser ut som Håkan Hellström med Housemartins-frisyr och Philip Oakely-röst. Hon som ser ut som den där systern som har ihop det med Henrik Schyffert (eller om det är systern som inte alls har något ihop med Henrik Schyffert). De. Inte systrarna där ena halvan […][...]

Den kom visserligen redan i höstas någon gång, men det var först för några veckor sedan den letade sig till redaktionens postbox – Johan Christher Schütz andra skiva. Som titeln antyder rör det sig om tydligt brassefärgad jazz i gränslandet till bossan. Schütz har komponerat det mesta själv, men också översatt ett par brasilianska och […][...]

Varg Vikernes Black Metal-genrens mest mytomspunne snubbe – även känd som Count Grishnackh eller Greven – är egentligen inte mer än en Charles Manson-wannabe i Alexander Bards hängselbyxor. Han sitter fängslad för mordet på Mayhem-medlemmen Euronymous och tillbringar sin tid på kåken – han dömdes till 21 år – med att rita diagram som bevisar […][...]

MMMBop knäckte mig när den kom. Intensiv pojksång av ett gäng bröder. Att man alltid faller. Det har ju liksom alltid dykt upp sådana amerikanska brödraband: Jackson 5, Osmonds, och Hanson. För att bara nämna några i den övre ligan. Intressant med MMMBop är att den är en av få hitlåtar som har en bättre […][...]

Chics My Forbidden Lover och franska Sheila & B. Devotions Spacer är två av världens bästa discolåtar. Båda är skriva och producerade av discokungarna Bernard Edwards och Nile Rodgers, den kreativa halvan av just Chic. Både har också använts till Alcazars första två singlar: Crying at the Discoteque (Spacer) och Sexual Guarantee (My Forbidden Lover). […][...]