De flesta festivalbesökare känner igen den. Den långsamma dagen då det på någat vänster inte blir så mycket gjort. Ungefär så blev det igår. Vi gjorde ett tidigt ryck för att gå och se Dorian, Astrud, Jamie T, Os Mutantes och till sist CSS. Då ingrep den spanska tjurskalligheten: vi fick vänta en timme på […][...]

En snabb uppdatering: efter en hel dags problem med ljudet på i princip alla scener fick till brasilianska CSS ta den till skrivande stund största smällen. På grund av problem med elförsörjningen hade de dessutom knappt kunnat soundchecka. Tjugo minuter efter utsatt tid lyckas de till sist få spela tre låtar. Iklädd paljetterad kroppsstrumpa gör […][...]

Rufus Wainwright kunde omöjligt ha gått på i sin nu välkända polkagriskostym i den kvävande hetta som låg över Benicàssim på fredagen. Man får arbeta med det som finns. Ränderna försvann i och för sig inte – Wainwright uppenbarade sig på scen i kanske den mest vansinniga kavaj jag någonsin sett, matchad med silvermyggjagare. Hans […][...]

Det är ganska svårt att skriva en special baserat på en dag. Men i skrivande stund är det de förutsättningar som finns. Vi börjar från början. När tåget efter drygt tjugo timmars resande (dessutom försenat, givetvis) till sist ankommer till semesterorten Benicàssim är det som att kliva rakt in i en bakugn. Luften är vansinnigt […][...]

Nyligen hemkommen från Värmlands beryktade skogar blev det en dags ledighet innan det är dags att imorgon styra kosan åt helt annat håll: Festival Internacional de Benicàssim, på den spanska östkusten. Helhetsintrycket från Arvikafestivalen 2007 är definitivt ett positivt sådant, även om antalet sedda spelningar i jämförelse med antalet planerade som förutsett åtminstone halverades. Många […][...]

Jag hade hoppats på att han skulle slita sönder allt. Smeta blod och lort över vår sista festivaldag. Kalla upp djävlarna från den nionde nivån. Patrick Wolf anno åtminstone 2005 hade gjort det. Patrick Wolf 2007 är dock mer intresserad av att spela pop och skutta runt i sina röda lederhoseninspirerade kortbyxor. Det är bara […][...]

Det som enligt planeringen skulle bli en dag i den svenska indiens tecken blev i praktiken en lång förmiddag fram tills att Laakso gick på Andromeda klockan 18, som ersättare för Shiny Toy Guns. Förra året fick Arvika stå över till förmån för annat, så följaktligen missade jag den tydligen vansinnigt fullsatta spelningen de gjorde […][...]

Eftersom att undertecknad sitter på ett gästpass, och inte press som herrarna som hittills hunnit uppdatera, blir det för min del genomgående dagssammanfattande texter. Det regnar växelvis under hela resan till Arvika, och när vi kommer fram är det i ärlighetens namn ganska kallt. Men armband fixas, bilar parkeras och tält slås upp. Åter till […][...]

En del har hänt sen första gången. Mellan den omyndiga, svarthåriga popsnöreupphånglande extatiska förstagångsbesökaren och nu. Visserligen har kanske inte överdrivet många år egentligen passerat, men festivallivet har nog tappat lite av sin charm. Jag är inte längre sugen på att komma till campingen tre dagar innan själva festivalen. Jag blir lite sur om jag […][...]

Så här strax innan festivalen kommer nu Galaxen med sin ersättningsbokning för inställda Hot Chip: tyska DJn Ellen Allien, som kommer att spela på Orionscenen fredag 22.30. Genast gick termometern upp en aning för festivalens dansbokningar, med förutsättning att Allien spelar längre än de 30-60 minuter hon ofta nöjt sig med på senare tid.[...]