Aftonbladet rapporterar idag att A-Teens splittras. Initierade källor säger att Dhani vill gå vidare. Enligt samma källa ska han ha sagt: - Jag får inte utlopp för min kreativitet i bandet, jag vill utvecklas som musiker och låtskrivare – därför väljer jag att avsluta mitt engagemang i A-Teens. I en intervju med Aftonbladet bestrider Marie […][...]

”Secrets Adrift” är en instrumentalskiva, även om det finns flera vokala inslag, till och med ord att lyssna på. Men rösten är bara ännu ett instrument som Erik klipper och klistrar med. Jag vill inte skriva att han är en multiinstrumentalist, för det är han inte alls – även om han är det. Han spelar […][...]

Ett av mina starkaste minnen av Rob Zombie är när han stod på ”Late Show” och gjorde ”Dragula”. David Letterman klev fram efter numret och klappade om Rob som han alltid gör och där stod han i en svart rymdkostym, med gråa och gröna rastaflätor och dimfärgade linser. Med såna bilder för ögonen går det […][...]

Han bara ylar och gläfser. De bara river och sliter, hamrar och bankar. Som om de precis släppts ur tvångströjan och inte kan sluta. För att först bara visa att de kan, gör de Jimmy Reeds ”Baby What's Wrong”. Skramligt, skitigt. Visst. Men riktigt svettigt bra. Play the blues, punk! När det gått några låtar […][...]

Det var inte en särskilt bra konsert. Men jävlar. Jag var helt begeistrad i David Bowie. Bandet, låtvalet, scenbygget – nja. Inspelade instrument (det värsta var under ”Bring Me the Disco King” från nya ”Reality”, en inte särskilt bra låt från början – men inspelade vispade trummor?), inget blås och för lite jävlar anamma. Vilket […][...]

Hon är den galnaste jäveln, den egensinnigaste dåren och den coolaste bruden. Åtminstone känns det så när "Fatherfucker" precis tonat ut. Då tänker jag på henne som en hävstång som välter och en murbräcka som slår sönder stora tunga strukturer av förutfattade meningar och dumhet. Det börjar med "I Don't Give a Fuck" och vem […][...]

Den 5:e november kommer Laaksos debutskiva, som fått titeln "I Miss You, I'm Pregnant". Skivan är inspelad i gamla Brainpool-basisten Christoffer Lundqvists studio och den är producerad av Jari Haapalainen. Den första singeln som släpps från albumet blir "Demon". I den fullständiga låtlistan kan vi konstatera att den i forumet efterfrågade ”Loista Laakso” mycket riktigt […][...]

Jag hade förberett mig på att såga ”Nerves”. Jag var så besviken. Igen. Jag var så säker på det att jag kände mig olycklig. Olycklig för att de till slut hade gått över gränsen. Den där gränsen de alltid balanserat på och alltid varit nära att tippa över på fel sida om. Gränsen som gett […][...]

Det är ju faktiskt inte en oljesmakande garagehalstablett jag vill ha. Jag vill ha en exploderande shoegazergospel-tablett. En tablett som smakar som himlen, känns som drömmen och när man sugit på den ett tag spricker upp i en utsökt blandning som både lenar och lockar. Det tog mig flera veckor att komma över den nihilistiska […][...]

Xiu Xiu låter som en illa tillverkad marionettdocka som skär av sina egna trådar en efter en, trots att han vet att marken kommer slå ihjäl honom när han faller. Skivan börjar med en av årets bästa låtar. ”Sad Pony Guerilla Girl”. Och jag undrar, har Xiu Xiu gått och blivit världstillvända? Svaret kommer omedelbart […][...]