Stor konst, lyder en ofta upprepad sanning, föds ur misär och tragedi. Om så verkligen är fallet kunde förutsättningarna knappast ha varit bättre/sämre än för den kortlivade brittiska 1980-talstrion The Len Bright Combo. Efter att i slutet av 1970-talet nått framgångar hos såväl kritiker som publik för sina skivor på Stiff Records – i synnerhet […][...]

Jag har hyrt en stuga tusen mil från alla andra för att hela helgen bara lyssna till hackspettar och vågskvalp, när tv:s söndagsmorgonprogram plötsligt får mig att rista till – och bryta lugnet. Allt det ljuva drunknar plötsligt i något totalt oväntat. Något genuint och gutturalt. Det är vildare än skogen utanför mitt fönster. Och […][...]

Jag ska inte påstå att jag hade hört talas om Panopticon-idén innan jag läste om Isis nya platta. Jag hade visserligen hört talas om filosofen som ligger bakom idén, Michel Foucault, men inte idén i sig. Vad är då panopticon? Först och främst är den svenska översättningen panoptikon (otroligt annorlunda). Enligt Foucault, som använt sig […][...]

Ett kort intro. Första låten. Cirka åtta minuter senare är jag fast. Det spelar inte så stor roll hur resten av skivan är vid det här laget. En episk låt med körer på slutet som för tankarna till Iron Maidens ”Heaven Can Wait” kan aldrig bli fel i mina öron. Att jag redan innan haft […][...]

Någon gång under natten till den 21 juni på Hultsfredsfestivalen 2004 springer jag på Kal Ström. Eller snarare, Kal Ström sprang på mig, rent bokstavligen. I handen höll jag ett plastglas med en dryck innehållande någonting av den starkare sorten. Ni vet den sortens dryck som vid för kraftigt konsumerande under samma tillfälle frambringar berusning. […][...]

Jag gick på musikhögskolan i Stockholm när den här skivan kom, jag hade i princip slutat för att börja jobba på den nya folkmusikscenen Stallet och hade egentligen bara några fiollektioner kvar. Nu tror ni att jag kan spela fiol. Det kan jag INTE. Men Sven Ahlbäck – läraren som jag hade tjatat mig till, […][...]

En stark skiva med elva hårda låtar efter flera års samarbete mellan producenten Tommy Tee och rapparen Ken Ring. Skivan börjar med spåret ”Erfarenhet”, ”ett bloss av det jag levt”, en härlig låt som öppnar skivan för att sedan studsa över till ”BB berättelsen” (betongblocksberättelsen), en av Kens hårdaste låtar. Ken själv har på sin […][...]

She had that Camarillo brillo Flamin’ out along her head, I mean her Mendocino bean-o By where some bugs had made it red She ruled the toads Of the Short Forest And every newt in Idaho And every cricket who had chorused By the bush in Buffalo She said she was A Magic Mama And […][...]

Den här skivan är asbra, jag somnar när jag hör den. Det kanske låter konstigt men något av det bästa betyg en skiva är att den ger mig lugn de nätter eller perioder som jag har svårt att sova. Den här lilla skaran av skivor är för min del frontade av bland andra ”Come on […][...]

Året var 2000 och världen hade delats upp i tu: R Kelly hade gjort ”TP-2.COM” och D'Angelo hade gjort Voodoo. Tillsammans var dom vår tids motsvarigheter till Marvin Gaye respektive Al Green. ”TP-2.COM” var ju ”What's Going On” och ”Let's Get It On” sammansydda till en extravagant päls och ”Voodoo” var ”Al Green tolkar Abbey […][...]