Längs vägarna man vandrar fram i livet finns det ibland ögonblick som får en att stanna till. Man stannar till och reflekterar, funderar, analyserar, associerar eller bara lyssnar. Oftast kommer man kanske inte fram till så mycket utan konstaterar att det var trevligt med en stund av eftertanke. Maria Steen beskriver sin musikgenre som oslipad […][...]

Tanken var först att denna lögaredag skulle se mig stå upp och ge ovationer till amerikanen Casino Versus Japans förbisedda elektroniska milstolpe. Men den får vänta till ett senare tillfälle. Istället ber jag er denna lördag att sitta ner och hata house med mig. Housemusik som varit mig nära genom alla år, som jag sett […][...]

Uncle Tupelo är det band som brukar anges som den största orsaken till altcountryns framväxt under andra halvan av nittiotalet. Bandets grundare Jay Farrar och Jeff Tweedy lärde känna varandra redan under skolåren i den lilla staden Belleville, Illinois och de började redan i tonåren spela tillsammans i Farrars äldre bröders band. Farrar hade blivit […][...]

Bengt Andersson hatar dig. Han hatar också din familj, din cykel, din kroppshållning och ditt yrke. En annan sak han hatar är precis allt i hela världen. Jag tror aldrig jag hört så mycket ilska, sadism, hån och hat på skiva eller någon annanstans heller för den delen. Egentligen är recensionen meningslös, det räcker med […][...]

Det kan göra väldigt ont att vara ärlig. Det är först när man släpper på fasaden, på den uppdämda fegheten, och säger precis hur det är som man plötsligt måste stå till svar för sig själv. Det finns inget att falla på, det är bara du som står där, ensam, naken och hoppas att omvärlden […][...]

Det finns nog inget band på jorden som betytt lika mycket för min musikaliska utveckling som kanadensiska Front Line Assembly. Som liten började jag min syntharbana lite mjukt med Howard Jones och Alphaville, för att sedan gå vidare till Depeche Mode, Erasure och Pet Shop Boys. Så förblev det några år tills jag började höra […][...]

När det närmade sig festivalsommar på Musikbyrån, där jag tills alldeles nyssens arbetade, då åkte Creedencebandet fram. Det var det enda kassettband som fanns på redaktionen (inköpt på Statoil i Järna för 19,90) och den inhyrda minibussen, samma varje år, kunde bara matas med just kassettband. En del på redaktionen njöt lite i smyg, andra […][...]

Hade tänkt skriva en recension av Alan Jacksons nya skiva ”Drive” och förklara varför jag tycker att det är viktigare att vara ödmjuk och ärlig än att ha massa bra saker att säga, hade även tänkt skriva om en skiva med Dolly Parton som heter ”Golden Streets of Glory” och prata om hur fint det […][...]

De senaste åren har sett en uppfriskande revival av soul och blues-genren. Gamla traditioner i ny kostym och upp-hottade produktioner utan att för den skull de gamla arven går förlorade. Häromåret släppte The Blind Boys of Alabama albumet ”Spirit of the Century” på Peter Gabriels Real World Records vilket, precis som fjolårets ”Higher Ground” renderade […][...]

Varför göra något enkelt? Får man tillfrågan att göra en recension och göra det på vilken skiva man vill kan man göra det enkelt. Man plockar ut den bästa skivan man har i samlingen och skriver en 10 av 10 recension. I mitt fall skulle det bli det något med Ramones. Den enkla vägen skulle […][...]