Reunion består i första hand av duon Jens Lodén (bas, samplers mm) och Mathias Landaeus (synthar, melodica mm), men nästan lika mycket av Svante Lodén (gitarr och slagverk) och Måns Block (trummor och slgaverk). Lägg till det en lång radda av mer eller mindre kända gästmusikanter – Tim Hagans (trumpet), Per ”Texas” Johansson (klarinett och […][...]

Om jag nyper mig i armen minns jag myggbett och rispande vass mot skinnet. Ändå är det under den groteska svenska vintern svårt att få annat än hägringsaktiga minnesbilder av varma klipphällor, gröna skogar fyllda av rävar, bärplockare, älskande par och myrstackar. När en lång sommardag fäller ihop sitt varma paraply av magi sitter värmen […][...]

Letade egentligen efter en helt annan gammal LP att skriva om. Men när jag bläddrade fram denna klassiker med ett gäng kristna hårdrockare i randiga trikåer stannade jag upp. Självklart måste jag skriva om Stryper. De ser inte kloka ut på omslaget. Skönt tuperade frisyrer. Knasiga gulsvarta kläder. Tungt beväpnade. Skjutglada kristna fundamentalister, eller fromma […][...]

Jag minns det som igår. Hur brorsan satt där på vardagsrumsgolvet, med synthen framför sig. En Yamaha CS 5, förresten. Snygg som fan, tyckte vi. 1981 hade jag nått den respektabla åldern av åtta år. Brorsan var elva. Nu satt han alltså där med högerhanden på tangenterna. Och spelade samma slinga om och om igen. […][...]

Tiga är en av de stora stjärnorna i den elektroniska åttiotalsvåg som de senaste två åren svept över oss. Musiken som i allmänhet kallas electroclash, även om definitionen av just nämnda genre varierar rätt rejält beroende på vem man frågar. Förutom att ha remixat artister som Dannii Minogue, FC Kahuna och Felix Da Housecat har […][...]

De har ett sätt att säga ”mhmm” jag inte trodde fanns. De har ett sätt att flytta höfterna försiktigt när de går. De har ett sätt att le som bara jag, som bara jag, förstår. Kvinnorna. Töserna. Flickorna. Kalla dem vad du vill. Detta som egentligen var tänkt att bli min stora kärleksförklaring till Jakob […][...]

När Suede släppte sitt första album den 29:e mars 1993 blev indiekidsen i London och resten av världen som galna. Singlarna ”So Young”, ”Animal Nitrate”, ”The Drowners” och ”Metal Mickey” är numera oförglömliga rocklåtar med en plats i rockmusikens historieböcker. Brett Andersons klagande, gnälliga sång var för den som gillade detta fullkomligt underbar. Lägg till […][...]

Streetzone fortsätter att samla ihop hiphop från den svenska underjordsscenen. Tidigare volymer har varit i form av antingen en enkel eller en dubbel-cd. Den här blir resultatet något slags mellanting – Jakten IV och V släpps samtidigt, som två separata enkel-cd. Däremot följer materialet på samlingarna det inslagna spåret. Etablerade namn blandas med helt nya. […][...]

Jag har många oförglömliga musikminnen, men ett som jag minns alldeles speciellt är när jag som 15-åring i Italien första gången hörde ”I Feel Love” med Donna Summer. Året var 1977 och mitt hjärta stannade för att sedan börja slå dubbla slag, precis i takt med musikens 130 slag/minut. Så hade jag aldrig hört någon […][...]

Ett av världens bästa album har gjorts av en man som idag hamnar på löpsedlarna för att han jonglerar med sin bebis utanför balkongräcken samt har en näsa som håller på att ramla av. Men låt oss bortse från det tragiska nuet och åka tidsmaskin bakåt till 1979 då Michael Jackson släppte sitt första soloalbum […][...]