Kanada, sampler och tjej längst fram som skriker. Klart man måste se Crystal Castles. Men det känns konstigt. Största scenen (Green Stage/Hawaii) och massor av folk. Är inte det här smal indie? Även om de hyllats ganska stort i delar av musikbranschen känns det som jag missat något. ”Skräprave ackompanjerat av gnisslande distorsion, och en […][...]

Hur många gånger har jag sett bob hund? Minns inte. Men det är ganska många nu. Innan en festivalspelning i blåsten vid Hulingen kanske man borde tveka om man ska gå, men det gör jag inte. Aldrig. För en bob hund-spelning är alltid bra. Alltid. Det är fascinerande att är lika härligt att se dem […][...]

Instrumentalt och nedtonat. Högt. Det hörs att Red Sparows ligger på Neurosis skivbolag när de börjar spela på White Stage/Teaterladan. En av gitarristerna bad ljusteknikern om att bara få bada i mörkt rött ljus, inte tjafsa med andra färger och det är naturligtvis rätt. Videoprojektionen bakom tappas bort helt med ett litet vitt skynke som […][...]

Fredagen inleddes där torsdagen avslutades: på Teaterladan eller vita scenen som den heter nu för tiden och det är Paper som står för musiken. Efter alla lovord om Stockholmstrion var jag väldigt förväntansfull och lyckligtvis infriades dessa förväntningar med råge. Den tidiga speltiden till trots (13.15) var bandet förvånansvärt peppat och gjorde en riktigt bra […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]

Jag hade i ärlighetens namn inte särskilt många måsten på Hultsfredsfestivalen, men åker man på festival tillsammans med Mikael Nordlander (tidigare redaktionsmedlem på dagensskiva.com, numera på SVT:s Klubbland) vet man att det trots allt blir ett evigt kryssande mellan scenerna. Torsdagen var ett tydligt exempel på det och med undantag för ett par timmars avbrott […][...]

När vi kommer fram till Hultsfred ungefär en halvtimme senare än beräknat, halv tre, regnar det. När vi lämnar festivalområdet 00.45 regnar det fortfarande. Torsdagen skulle med andra ord kunna sammanfattas med ett substantiv: fukt. Eller väta. Eller vatten. Eller kanske rakt av: regn. Det första vi ser är hajpade OFWGKTA. Jag ska ärligt erkänna […][...]

Tyler, The Creator sitter på en liten stol på scen. Runt honom är väl valda delar av Odd Future Wolfgang. De är inte 60 på scen, som Tyler hävdat att kollektivet består av. Men väl 6. Framför scenen är det förvånansvärt mycket folk i regnet, som vargflocken konstaterar att de själva aldrig skulle stått i. […][...]

Hur intressant är det att diskutera vilka droger Primal Scream använt när de spelat in sina skivor? Omåttligt att döma av brittisk musikpress. Till och med när BBC förärar Screamadelica ett avsnitt av serien Classic Albums handlar mycket om vilka droger bandet tog när de spelade in musiken. Jag kunde inte bry mig mindre. Det […][...]

Nyligen utsåla Way Out West släppte idag ännu fler artister till klubbprogrammet. Så här ser listan ut. Var de spelar är inte klart än. Alex Winston Aloe Blacc Chad Valley Chad VanGaalen Cloud Control Dante Den stora vilan Glass Candy Hanna Turi Heidi Spencer & the Rare Birds Jonathan Johansson Les Big Byrd Mattias Alkberg […][...]