Vad har de gemensamt förutom de snarlika namnen? Mer än att de är skapade av att två av musikens stora män? De är båda fantastiska. Lyssna själv på Spotify. År 1971 gjorde Isaac Hayes sitt kanske bästa album med Black Moses. Se honom sjunga Never Can Say Goodbye iklädd kedjeblus. James Brown som många andra […][...]

Egentligen skulle det på inrådan av en kollega bli Miles Davis Tutu idag, men jag stod bara ut i två låtar. På Tutu finns inte min Miles, det är en sak som är klar. Otis Redding har jag lyssnat på pinsamt lite. Enstaka låtar bara, aldrig något album. Den här godbiten fingrade jag på några […][...]

Veckans festivalbokning är utan tvekan Seun Kuti & Egypt 80 till Way Out West. Seun är, som namnet antyder, afrofunkmästaren Fela Kutis son och Egypt 80 är ett av Felas gamla kompband. Jag lyssnade på något spår från Seun Kutis debutalbum i höstas. Gillade det jag hörde, men kom ändå aldrig vidare med hans afrobeat […][...]

På listan över musiker från Mali jag borde lyssna på satt gitarristen Ali Farka Touré (1939-2006) överst med benen i kors och vävde hypnotiserande slingor på sin gitarr. Utbudet hos Spotify gjorde valet av album enkelt. Det fanns ett. Jag ”valde” det. Niafunké släpptes 1999 och spelades in på en porta i byn som delar […][...]

Jag höftar lite i min vandring genom dödsmetallträsket och landar på Obituarys debut Slowly We Rot tack vare ”första demon, första riffet”-kommentaren på gårdagens val och en bloggpost jag råkade ramla förbi under bussresan hem igår.[...]

Jag skriver dagens, trots att det här kanske inte alls blir en daglig feature. Hur som helst, så här använder jag Spotify, för att lyssna på musik jag aldrig haft en tanke på att köpa eller orkat ladda ner, men ändå varit nyfiken på. Det finns gott om sånt i katalogerna. Visst allt finns inte, […][...]