Lördagen vigdes när jag väl kom till festivalområdet inledningsvis åt att parera regnskurarna under diverse tak och träd. Gick bet på en fotoväst till Erykah Badu (förlåt, Hamberg) och lyssnade från pressområdet och samma öde fick Juliette & the Licks. Därefter var min tid på festivalområdet över och färden gick sedan till Henriksberg och Thunder […][...]

Nicke Andersson och Strängen. Robban Eriksson syns i bakgrunden. Det var ett tag sedan The Hellacopters spelade live och det var således ett tag sedan jag såg dem på scen också. Under tiden har jag dock gått och nätt ganska friskt på vad som i min bok är ett av Sveriges bästa band, faktiskt så […][...]

Till skillnad från Pustervik, där det rapporterades om kökaos och oklarheter med armband, var det bara att knalla rätt in på Trädgår’n, där Woven Hand skulle spela. Lokalen var perfekt i storlek för David Eugene Edwards och mannar, lagom fullt utan att man behövde trängas nämnvärt. Och jag är ganska säker på att i princip […][...]

Vi måste verkligen åka råtidigt för att hinna se Boredoms i morgon förmiddag. Men det är det värt. Herregud vad jag ser fram emot att se dem. Och sen får jag äntligen se Manu Chao. Det ska bli lyckligt. Den enda riktiga krocken är mellan Kanye West och Franke. Jobbig sådan, men det får gå. […][...]

En festival som Way Out West strax om knuten är lite för bra. Inga resor, inget tält, ingen mjukost. Allt det där som gör att jag enbart i nödfall uppsöker festivaler. Under Way Out West kommer jag sova i min egen säng, äta långa frukostar och åka till havet och bada för att senare på […][...]

För två år sedan betraktade många Nightwish som besegrade av sina motgångar. Efter en uppslitande separationsprocess och ett par offentligt publicerade avskedsbrev sades det att bandet hade förlorat sin själ. Det var ganska korttänkt, för trots sin blygsamhet är det Tuomas Holopainen, keyboardist och textförfattare, som är drivande kraft och kreativ mastermind i Nightwish, såväl […][...]

Rufus Wainwright kunde omöjligt ha gått på i sin nu välkända polkagriskostym i den kvävande hetta som låg över Benicàssim på fredagen. Man får arbeta med det som finns. Ränderna försvann i och för sig inte – Wainwright uppenbarade sig på scen i kanske den mest vansinniga kavaj jag någonsin sett, matchad med silvermyggjagare. Hans […][...]

Det är ganska svårt att skriva en special baserat på en dag. Men i skrivande stund är det de förutsättningar som finns. Vi börjar från början. När tåget efter drygt tjugo timmars resande (dessutom försenat, givetvis) till sist ankommer till semesterorten Benicàssim är det som att kliva rakt in i en bakugn. Luften är vansinnigt […][...]

Smått sen anländer jag till Brunnsparken i Örebro för att höra sista kvarten Nisse Hellbergs konsert. Har fått höra en hel del gott om Wilmer X-mannens soloalbum, men det jag får mig till livs i Örebro kan jag både ha och mista. Men det är ändå knappast rättvist att säga så, för jag har knappt […][...]

Nyligen hemkommen från Värmlands beryktade skogar blev det en dags ledighet innan det är dags att imorgon styra kosan åt helt annat håll: Festival Internacional de Benicàssim, på den spanska östkusten. Helhetsintrycket från Arvikafestivalen 2007 är definitivt ett positivt sådant, även om antalet sedda spelningar i jämförelse med antalet planerade som förutsett åtminstone halverades. Många […][...]