Det finns gitarrister som med mycket små medel kan lyfta låtar till oanade höjder. Enkla grepp som slide, lite skönt plock och små svävande slingor.

En gitarrist som gjorde detta till konst är Johnny Buckland, i Coldplay. På deras skiva ”Parachutes” gör han saker med sin gitarr som tar låtarna till himlen. Det bästa exemplet är ”Don't Panic” – en ganska ordinär låt, men som tack vare Bucklands gitarrspel blivit en av mina favoritlåtar.

Anders Jacobsson i Leopold gör också fantastiska saker med sin gitarr. Saker som lyfter flera av låtarna på Leopolds första fullängdare ”Dreaming is for anyone”. Avmättad slide. Känsligt plock. Klockrena slingor.

Men, så lärde han sig spela gitarr genom att ta ut Suede-låtar också.

Leopolds motor, Måns Wiklund, står i stort sett uteslutande för text och musik. Det hörs att han lyssnat på artister som Belle & Sebastian, Will Oldham, Mojave 3 och Lloyd Cole. Det hörs också att Leopold i början mest spelade covers – av Suede, Morrissey, REM och The Cure. Melodierna är starka, svala och mycket behagliga att sjunka in i. Mjukt inbäddade i arrangemang bestående av pianodrivet komp, spetsat med stråkar, dragspel, xylofon, munspel – och så de där gitarrerna.

Låtarna är luftiga och stämningsfulla. De har förpackats förtjänstfullt i produktionen. Ljudet är klart och nyanserat. Avskalat från onödiga detaljer. Men, ändå med en solid helhet där alla medlemmar i bandet bidrar med insatser som är direkt nödvändiga för helheten.

Jämnheten är imponerande. Alla låtar håller för återkommande lyssningar. Men, jag slår gärna ett extra slag för ”Home from school” som griper tag i mig ordentligt. Måns Wiklund sjunger med inlevelse och levererar snyggt munspel. Kerstin och Anna-Karin Boströms stråkar ger låten extra stämning. Anders Jacobsson lägger till känsla med sin gitarr.

I den låten kan Leopold vara ett måste för dig som letar efter höstens mysmelankoli. Vemodigt långsamt, men ändå med en hoppfull känsla. En känsla som påminner om den jag fått av Göteborgs-artister som Dimbodius och The Mole Session tidigare.

”Promising day” är en driven poplåt som Chris Martin gärna gjort. ”She said” kan vara skivans gladaste låt. Skönt avskalad, men med lyft på slutet.

Leopold är ett band som jag definitivt vill höra mer av. Om Måns Wiklund jobbar lite på sin röst och sitt engelska uttal kommer det bli ännu bättre.

Det är knappast ont om melankoliska poporkestrar i det här landet. Här har du en till att kolla upp. I väntan på nyheter från The Perishers och Edson kan du njuta av den här skivan.

En driven låtskrivare. En kalasbra gitarrist. Ett stabilt band.

Jag ser redan fram emot att få höra nästa skiva. Med lite slide, plock och slingor.