The Weakerthans är tillbaka. Snyggare omslag än någonsin. Intressantare texter. Coolare Weezer-country, och än en gång ett obestämbart stämningsläge.

För fortfarande, på tredje fullängdaren ”Reconstruction site”, är det svårt att veta om kvartetten Stephen Carroll, John K. Samson, John P. Sutton och Jason Tait gett upp hoppet eller om de precis återfått det.

”Reconstruction site” är en resa i gränslandet mellan det vi upplever som vakna människor och det som sker i vårt (under-) medvetna när vi sover. Jag förstår inte allt. Inte på långa vägar faktiskt, men det gör nog det hela mer intressant.

För den musikaliska inramningen får mig att vilja ha mer av The Weakerthans. Det kanadensiska bandet har helt klart sina rötter i indiepop och indierock, men med en tydlig anstrykning av sådan där obändig country. Den som blir så där ofattbart bra bara för att den känns upprorisk och direkt kopplad till folkmusiken.

”Reconstruction Site” flirtar friskt med Billy Bragg and Wilco när de tolkar Woodie Guthrie, men slänger också slängkyssar till en annan amerikansk hjälte: J Mascis. Men texternas släktskap med Radiohead är påfallande, och gillar du Isolation Years kommer nog det här bli en naturlig fortsättning (eller början) på andra sidan Atlanten. Dessutom kan jag inte låta bli att tycka Carrolls röst gång på gång påminner mig om Brian Molko. Märkligt. Skivan är dessutom riktigt bra producerad (Ian Blurton), och ljudet är världsklass skivan igenom (Adam Kasper).

Den ena märkliga låttexten och titeln efter den andra avlöser varandra. Utan tvekan blir det som bäst i ”Our retired explorer (dines with Michel Foucault in Paris, 1961)” där slutklämmen är helt fantastisk: ”Say, do you have a ship and a dosen able men that maybe you could lend me?” Men det fungerar när musiken runt gör mig på sådär lite smågott humör i väntan på domedagen. För med stringens och finess tar sig de fyra fram genom det gråa täcket till Antarctica, Lassiter Coast, Winnipeg. Och med träffsäkerhet och en uppgiven värme träffar vi människor som skulle kunna vara våra grannar. Eller kanske vi själva.

The Weakerthans är inte ett band att dansa till. ”Recunstruction site” är snarare en skiva att fundera till eller efter. För trots basen i rocken eller countryn så avslöjas de mörkare sidorna gång på gång: ”Father will you teach me how to die the right way someday” (The Prescidence of Dawn).

Så har du tid och vågar fundera på både det ena och andra i livet. Då är nog ”Reconstruction Site” din grej. Den har i varje fall blivit min.