Recension
- The Trials and Tribulations of Russell Jones (CD) Ol' Dirty Bastard
- 2002
- D3 Entertainment/Playground
För lite galenskap
Lyssna
Externa länkar
- D3 Entertainment
- ODB:s nya skivbolag. Här finns också bland andra Big Syke, The Dogg Pound och C-Murder.
- oldirtybastard.com
- Leder till Elektra, ODB:s förra skivbolag.
Etiketter
Efter att ha levererat ett av nittotalets bästa hiphopalbum med Nigga Please har det mest handlat om fängelsebesök och namnbyten för Wu-Tang-medlemmen Russell Jones. Men nu är han tillbaka och likt Prince verkar han ha bestämt sig för att det första nog ändå var bäst. Och jodå, han är fortfarande fängelsekund.
Jag tillhörde dem som inte gick i taket över Wu-Tang Clans senaste skiva. Den hade sina stunder, men jämfört med de flesta skivor klanen släppte under nittiotalet var den ändå lite blek. Frågan är förstås hur Ol' Dirty Bastard klarar sig.
Return to the 36 Chambers, ODB:s debut, blev hyllad mest överallt. Själv tyckte jag att den var lite för ofokuserad och trist. Speciellt om man jämförde med exempelvis Method Mans monsterskiva Tical. Däremot blev jag helt överkörd av Nigga Please med sin vansinnesfunk. Inte minst värd att nämnas av den anledningen att några av The Neptunes bästa produktioner finns att hitta här.
The Trials and Tribulations of Russell Jones är precis det titeln säger: ODB:s version av vad som dolt sig bakom tidningsrubrikerna. Musikaliskt är det faktiskt ganska långt från Wu-Tang Clans ljudbyggen. Det är inte helt förvånande när man upptäcker att RZA inte alls varit inblandad. Istället är det Tytanic som stått bakom producentbordet nästan hela tiden. Och gjort ett stabilt jobb.
Det är lite Moog-syntar, lite gitarriff, lite asiatiska vibbar och lite baktaktsfunk. Det är på alla vis en omväxlande och svängig gryta de fått till. Men jag har samma invändningar som jag hade när jag hörde Iron Flag. Där är något som saknas. Och i ODB:s fall vet jag precis vad det är.
För lite galenskap.
Det som fick mig att bli helt såld på Nigga Please var just det att skivan, såväl musikaliskt som i rappen, hela tiden dansade på vansinnets brant. Det kändes som om hela bygget när som helst skulle kunna kollapsa på sig själv.
ODB var alltid den galne klanmedlemmen. Och därför blir det inte lika kul när han tonar ner just den biten. Som om han inte är sig själv. Tyvärr.
En klanskiva är nästan aldrig en dålig skiva. Inte den här gången heller. Men den är inte heller tillräckligt intressant för att hålla i längden.
Publicerad: 2002-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-01 15:53
15 kommentarer
Men va fan? Ska ingen lära sig att det här inte är en ”klanskiva”? ODB har inget med saken att göra! Det är några jävla puckon som har arbetat fram skiten och ODB sitter i finkan och vet inget alls. Halva skivan har ju återanvända rim som hämtats från tidigare släpp.
Läs Vibe och lär er hur saker och ting ligger till!
#
ODB är en av medlemmarna i kollektivet Wu-Tang Clan. Alltså är han en i klanen. Alltså är det här en klanskiva.
#
Poängen är att ODB inte har med den här skivan att göra. Ingen annan klanmedlem heller för den delen.
Managementbolaget har signat honom till en monumental skitetikett och låtit dem våldta gamla inspelningar med Dirty. Till detta har man sedan kallat in en massa halvfigurer för att fullborda hånet av nittiotalets största entertainer.
Alltihop medan han själv sitter i fängelset, är uppenbart psykiskt sjuk och helst av allt vill flytta till en egen ö och aldrig mer spela in musik överhuvudtaget.
Det är oerhört långt ifrån att vara ”ODB:s version av vad som dolt sig bakom tidningsrubrikerna.”
Om man läser på kan man sätta skivan i dess riktiga perspektiv. Hade du diggat ”Nigga Please” på riktigt hade du exempelvis märkt att flera av rimmen återkommer på den här skivan. Börja med senaste Vibe, som sagt, så klarnar nog saker och ting.
Den första insikten är den samma som vanligt; ”Cash rules everything around me”.
#
Verkligen. Skribenten har verkligen gått på hela dealen med den här skivan. Vibeintervjun är tragisk läsning men det står klart att Ol´dirty inte har någonting med den här skivan att göra.
Martin Gelin fattade allt rätt när han recenserade skivan i Blandet. Trist att dåligt pålästa skribenter ska publicera sånt här.
Det är ett bra sätt att hjälpa till med att slå in spikarna i Ol´Dirtys kista.
Den riktiga uppföljaren till Nigga Please kommer först efter det att Dirt släppts och det lär inte ske förrän tidigast december. Då har RZA bokat tid i studion och först då kan Ol´Dirtys tredje(3!!!) soloskiva spelas in.
Den här skribenten har missuppfattat i princip allt.
#
Varst utav allt ar att E40, VARLDENS SAMSTA RAPPARE, ar med en massa pa skivan…
Nej, det ar verkligen ingen KLANSKIVA.
Men att dissa nagon bara for att de inte har last sunk-Vibe ar ju ganska fanigt.
Kop inte skivan…
#
Mehh, det handlar om att veta vad man skriver om.
Jag trodde att det var basen som en journalist stod på. Men jag kanske har fel?
#
Så skribenten skulle då anse att till exempel jocke bergs sidoprojekt paus är en kent skiva egentligen….
Eller att en Mick jagger platta egentligen lika är en rolling stones platta, nja, erkänn istället att du denna gång hade fel ola andersson.
#
Man behöver inte läsa Vibe för att få info om den hur den här skivan tagits fram. Men det är en väg av många.
#
>>>HZA m.fl.
Fan, ta och tagga ner några varv, va!? Försök vara lite mer konstruktiva när ni kastar en massa skit!!! Herregud, det är ju bara en recension, inte Ragnarrök…
#
Heta känslor! Det gillar jag. Dags att krypa till korset och erkänna att jag borde skrivit mer om att han inte var speciellt inblandad som fängelsekund. Det visste jag. Däremot hade jag faktiskt bommat att ODB var helt ute ur loopen. Då är det bra att det finns besökare som visar var skåpet ska stå. Mer sånt! Och bättre koll från min sida.
Däremot kommer jag fortsätta kalla det här en klanskiva, till allas förtret, precis som jag gjort med i stort sett alla soloskivor som kollektivet eller någon i dess närhet gett ut. Att definitionen på en ”klanskiva” sedan kan skilja är något man får ta.
#
Vad exakt är Blandet?
#
Jag är fullständigt nöjd med det svaret, Ola. Att erkänna sina fel är en styrka som många inte besitter.
#
Bra där av skribenten.
Men jag håller inte med Bacon om att det skulle kastas skit. Tycker vi är ganska konstruktiva faktiskt.
Ang Klanskiva: Det finns två skivor som inte räknas som klanskivor. Det är Ol´Dirtys senaste och Cappadonnas ”the Yin & the Yang”. Och det är väl bara att acceptera antar jag. Wu-Tang står inte bakom släppen helt enkelt.
Cappa fick ju kicken för att han släppte /TY&tY)
#
Playlouder har en annan version av varför Cappa fick kicken ur Wu.
http://www.playlouder.com/news/3104.html
#
Till Ola Andersson, dagensskiva.com
Om du inte vet vad du snackar om så skall du vara tyst! Kan du inget om genren så kanske dansband passar bättre! Det värsta som finns är personer som skriver om sånt som dom inte har en aning om!
Skrattretande är det minsta man kan säga!
#
Kommentera eller pinga (trackback).