Mytomanerna Pigeon och Cream är tillbaka sedan ett par månader. Ingen undgick väl ”Goes Around Comes Around” i vintras. Den blev minst sagt en stor hit, och nu är bandet på väg mot ännu en framgång med låten ”Wait in Summer”.

För mig är Addis Black Widow ganska okänd mark. Jag tyckte ”Goes Around…” svängde som tusan när jag hörde den första gången för snart ett år sedan. Det var mitt första möte med Pigeon och Cream.

Efter att ha läst på och lyssnat in mig är det nästan att jag ångrar mig. Det här är ingen bekantskap jag vill fördjupa. Självironi och distans är inget som verkar ingå i dessa artisters uppsättning egenskaper. De tar sig själva på lite för stort allvar, med tanke på att musiken inte är så mycket annat än dussinproducerat skval. Lite hiphop, lite funk, lite soul. Nedreducerat till en tunn soppa.

Skivan innehåller tolv låtar. Förutom ”Goes Around…” är det bara ”Oh It Hurts” och ”How About Monday?” som svänger. Visst, återanvända ”Innocent” har väl ett visst värde, men resten låter som Metropol-musik, alltså den typen av låtar som kompade Ingvar Storm och Niklas Levy på den tiden när Metropol dominerade P3 på fredagkvällarna. Det var femton-tjugo år sedan.

Ungefär så fräscht känns det här albumet. Pastell, kitsch och pekoral. Jag som trodde det skulle svänga som tusan.