The Zombies gjorde 1968 pophistoria med sitt andra och sista studioalbum ”Odessey and Oracle” – ett album som förvånansvärt nog blev föga uppmärksammat när det släpptes. Fast i sin eftertid en skiva som hyllats mångfaldigt med bland annat en amerikansk konserttribut på senare tid och en efterlängtad jubileumsutgåva som inkluderar bonusspår.

Tyvärr blev albumet som först floppade slutet på ett av de bästa brittiska popbanden från sextiotalet med hitlåtar som ”She's Not There” och ”Going Out of My Head” ekandes i över tre decennier.

Gruppen hade under sin första epok rötter av rythm'n'blues i sin pop men det senare soundet som presenterades och utgjöts på ”Odessey” genomsyrades som många andras kring denna period av den psykedeliska erans estetiska produktionsform. Låtarna är fyllda av dynamiska arrangemang med den då pionjäriska mellotronen, hammondorgeln och pianot som förgrundsinstrument. Colin Blunstones mjuka sammetsröst är en trolldomsk ingrediens när det kommer till att tolka de mest ömsinta melodier.

Tillsammans med bandets ypperliga stämharmonier får The Zombies en att känna samma pirriga känsla som när Brian Wilson och övriga i Beach Boys stämmer in i sina bästa harmisar på legendariska ”Pet Sounds”.

Den första halvan av skivan är mångt mer betonad av en pop med psykedeliska inslag särkilt i ”Hung Up on a Dream” och ”Brief Candles” som tillsammans med ”Care of Cell 44″ utgör albumets bästa ögonblick. De resterande spåren är av den enklare sorten men inte för det mer förutsägbar.

Låtkvalitén står sig genom hela albumet och låtarna förgylls en dimension ytterligare med sina tidstypiska men klara och direkta texter om kärlek, drömmar och andra romantiska anspelningar utan att det blir patetiskt på något sätt.

Det är verkligen euforiskt vackert på sina ställen och de ovannämnda låtarna överträffar det mesta jag hört från det sena 60-talet. Man underskattar helt enkelt inte Rod Argents och Chris Whites nålskarpa begåvning att skriva genialiska melodier med en väldig eftersmak.

När detta något underskattade mästerverk två år efter att det släppts fick sitt genombrott i Amerika i och med att singeln ”Time of the Season” där blev en dunderhit så hade bandet redan gått skilda vägar. Rod gick över till att skapa sitt nya band Argent med lutningar åt 70-talets symfoniska rock medan Colin Blunstone i början av samma årtionde till en början släppte ett par rosade solo-album och sen medverkade i otaliga sidoprojekt tills han i mitteln av 80-talet temporärt avlägsnade sig från musiken.

The Zombies hann i vilket fall som helst efterlämna en stor skatt efter sig av stor popmagi.