Efter mycket funderande och skäggnuggande för att komma på vad det är i Man or Astro-Mans? otroliga diskografi som jag bör börja med, fick jag hjälp. Tur för mig. Inte en dag för tidigt. Jag fick börja med senaste skivan ”A Spectrum of Infinite Scale”.

1992 var Man or Astro-Mans? största inspirationskällor artister som Link Wray och the Ventures. Några år senare upptäckte de att oljud var roligt, och blev snabbt nämda i samma andetag som Shadowy Men on a Shadowy Planet, The Mummies och the Phantom Surfers (andra nysurf orkestrar). 1996 spelade de in ”Experiment Zero” tillsammans med Steve Albini. Jag vet inte om det är han som gjort deras plattor sedan dess, men de valde i alla fall att samarbeta med honom igen på nya skivan. Det hörs.

Det som har varit mest signifikant för Man or Astro-Man? är deras intresse för rymden. Med detta intresse har även det naturliga intresset för s/f -film kommit. Tillsammans med andra nörddrag har detta kommit att resultera i roliga samplingar och en virrig image. Helt i min smak med andra ord.

Sci-fi surfrock är därför en rätt träffande beskrivning. Det är vad det handlar om. Knasig och spacad oljuds surf. Oljud ja, produktionen bara skriker Steve Albini, och jag är inte sen att skrika: Shellac, Fugazi och bob hund. Och skäms inte för att även slänga med Robert Johnson & Punchdrunks och varför inte lite brittisk musik som Spiritualized och sena Blur? För det är där någonstans vi hamnar. Snällt och galet oljud med en bra och spänstig attack. Sådär härligt atonalt. Men de irrar sig aldrig för långt ifrån popkänslan och surfanslaget. Det är föga förvånande att Man or Astro-Man? gjort en hel del film och tevemusik. Man kan nästan se små tecknade gubbar och spioner springa framför ögonen när man lyssnar på skivan.

Instrumentalrock tenderar ibland att få en att tappa intresset under vissa delar av en skiva, och det händer på sina ställen på ”A Spectrum of Infinite Scale”, men det är inte långa perioder vi talar om.

Jag är förtjust i den här skivan. Inte bara för låtarnas skull, utan även för ljudet. Jag är glad över att Steve Albini lyckats göra en så spännande, och samtidigt underhållande produktion till bandet. De passar verkligen ihop. Jag tror inte att jag har lyssnat klart på den här skivan på länge.