John Brown's Body. Märkligt namn det där. Kräver sin förklaring. John Brown var en av den amerikanska historiens största vita människorättskämpar. Han var en av de ledande krafterna i kampen att befria söderns slavar. Harper's Ferry kanske väcker nåt minne till liv från någon historielektion hos en del. ”John Brown's Body” är även namnet på en kampsång från samma era. Men, nu är det inte John Brown den här recensionen handlar om, det är bandet som tagit hans namn som skall avhandlas.

Det amerikanska reggaebandet John Brown's Body leds av Kevin Kinsella och släpper i och med ”This Day” sitt tredje album. Kinsella har tidigare haft mindre framgångar med Tribulations, som upplöstes efter ”musikaliska meningsskiljaktigheter”. Kinsella ville åt ett håll, några andra starka viljor i bandet ville anpassa Tribulations ljud till radio och TV. Kinsella lade ner och startade JBB istället. Det är jag glad för.

”This Day” är mitt första möte med JBB och det är glatt möte. Jag kan utan tvekan säga att det här är den bästa reggaeskiva jag hört som släppts när jag aktivt lyssnat på reggae. Det säger kanske inte så mycket, men jag ser mig själv som aktiv reggae lyssnare sedan ungefär tio år tillbaka. Det mesta av det jag hittat och gillat är producerat på sjuttiotalet eller första halvan av åttiotalet. Åtminstone på den mer rootsiga sidan av reggaen. Dubben är en helt annan historia. Raggan likaså.

JBB rör sig huvudsakligen i samma trakter som The Wailers och Gregory Isaacs. Om jag ska dra någon modernare referens får det bli till delar av svenska Cigarres-material. JBBs ljudbild innehåller gitarr, bas, trummor och orgel som grund, denna grund kompletteras med ett makalöst blås. Lite extra glad blir jag av att JBB inte fastnar i rootsformen. De vågar ta ut svängarna och bjuder på rent instrumentala låtar och en hel del galna dubekon i övrigt.

Det finns gott om starka låtar på ”This Day”, men jag vill ändå lyfta fram några. Titelspåret tex är en underbar historia som passar perfekt till våren. Den får solen att lysa lite varmare. Vackert. Den varma dubben i ”Poor Man's Dub” får mig också på bra humör och gör att jag ser fram emot sommarens festivaler. Måtte någon satsa på reggae i år. Den lekfullt busiga ”This and That”, med en söt liten trummaskin i förgrunden får mig också att le lite extra.

Kevin Kinsella är en man som har en hel del att säga. Texterna spänner över de klassiska reggaeämnena: kärlek, jämlikhet och religion. Orättvisor och den fattige mannens kamp för överlevnad är återkommande teman. Men, alla problem till trots finns det ständigt ett hopp om kärlek och välgång närvarande i Kinsellas texter.

Ska du köpa en reggaeskiva i år är ”This Day” ett utmärkt val. Långt bortom ”Most Wanted Reggaehits 2000″ produceras fortfarande varm, tidlös, reggae med ett budskap som sträcker sig bortom ”a lala-lala long”.