Skivan består av 20 funklåtar från mitten av 60-talet till slutet av 70-talet, ihopsamlade av den skotske DJ:n Keb Darge. Låtarna är, enligt Keb Darge, sammansatta i ungefärlig kronologisk ordning och följer funkens utveckling från R&B/Boogaloo via northern soul till disco och jazzfunk.

Texten Keb Darge har skrivit i CD-boken är ett kapitel för sig. Han talar om att han har fått kritik för sitt oborstade sätt mot musikbranschen. Därefter förklarar han varför: ”I'm a Highlander – a race who have been shit upon regularly….” Han förklarar sedan hur de alltid har behandlats illa av engelsmännen och att han därför inte har något till övers för giriga och lögnaktiga lycksökare och att det finns väldigt många sådana i musikbranschen. ”I'm more than happy to have a go at them no matter how powerful they believe they are. Arselicking my way to more bookings is not in my nature.” En riktig rebell alltså. Det avspeglas också i hans val av musik, inga mainstream-låtar så långt ögat når. Den enda låt jag kände igen sedan förut var ”Sissy Walk” med Freedom Now. Det är den som Fatboy Slim har samplat till sin ”Gangster Tripping”. Om detta skriver Keb Darge: ”…some young pretender achieved glory on the back of this and a Just Brothers track by adding a few stupid shouts and noises, then kidding on he was a great innovator.” Jag är själv allergisk till de senaste årens tydligen helt accepterade sätt att först stjäla (förlåt, sampla heter det visst) essensen ur gammal bra musik, placera den i en ny produktion och glömma bort att tala om vad man inte har gjort själv. Håller med Darge, även om jag uppskattar Fatboy Slim också.

Jag känner för övrigt inte igen en enda artist på skivan och det kanske jag borde skämmas för, eftersom det här är den typ av musik jag gillat i åratal. Men jag tvivlar på att så väldigt många har hört grupper som The Dynamic Concepts, Dayton Sidewinders, Scacy & The Sounds of Sunshine eller artister som Franciene Thomas, Arthur Monday och Paul Jackson. Ringer det en klocka? Eller är du ungefär så ”obildad” som jag? Då kan jag bara säga, det spelar ingen roll. Skivan är till för oss. Keb Darge har gett oss chansen att få lyssna på dessa relativt okända, kanske bortglömda artister och njuta av ett makalöst sväng. Låtarna är i genomsnitt 3 minuter långa och är kompakta doser av riktigt ösig musik. Hammondorglar, spännigt blås, vassa funkgitarriff, några James Brown-sound-alikes och högt tempo rakt igenom. Sätt på skivan på en fest och jag dansar i en timme! Favoritlåt på skivan just nu: ”We Just Wanna Play” med Brass Horizon. Otroligt ös! Vilket blås! Svänger!!!

Så bry dig inte om att artisterna inte är så berömda. Lita på Keb Darges och mitt omdöme och ge din kropp och själ en funkchock.