Det sägs att David ”Ziggy” Marley kom på namnet The Melody Makers när han såg ett omslag av brittiska musiktidningen Melody Maker som pryddes av en stor bild av fadern, Bob Marley. Han resonerade tydligen som så, att om man kunde döpa en tidning efter fadern, så måste namnet vara gott nog åt hans och syskonens grupp.

Många avfärdar Melody Makers ganska snabbt. Enda anledning till att de får släppa skivor är att de är Bob Marleys barn. Sägs det. Visst är de Bobs barn. Det kan ingen förneka. Men, tjugo år in i karriären är det dags att släppa det argumentet. Jag tror snarare att släktskapet är något som jobbar mot än för The Melody Makers.

Jag skriver Melody Makers istället för Ziggy Marley & the Melody Makers. Visst är det Ziggy som är huvudman i bandet och den som styr och ställer. Men glöm för allt i världen inte bort Cedella, Sharon och Steve.

Särskilt då inte Steve. Han får, till skillnad från sina systrar, ta huvudansvaret för sången på två spår och lyckas riktigt bra i pappa Bobs sång, den skönt smådubbiga, ”All Day All Night”. ”One Good Spliff” däremot måste vara något Ziggy aldrig lade märke till att de andra spelade in. I grund och botten är det en ganska behagligt jazzig sak. Men tyvärr faller den ihop helt när Steve får för sig att han ska rappa.

Hur låter det annars då? Tja, det går ju inte att förneka att det mestadels rör sig om reggae i pappa Bobs anda. Ziggys röst påminner dessutom ganska mycket om pappas. Men, det här är verkligen bandreggae av prima sortering. Inget som får dig att tännka på urvattnad Tommy Ekman reggae à la Inner Circle här inte.

I några spår tas svängarna ut lite extra. Första spåret ”Keep My Faith” doftar av blues. ”Many Waters” har klätts i en skönt jazz-funkig skrud och är tillsammans med ”Won't Let You Down” det tydligaste exemplet på hur mycket reggaen betytt för amerikanska band som Sublime. Flörten med modernare nästan housiga dansrytmer, ”Let it Go”, faller däremot ganska platt till marken.

Med på albumet finns dessutom ytterligare några av syskonen Marley. Både Julian och Damian är med på ett par spår. Skivor med dessa båda är förövrigt stora nyheter i länder där reggae uppmärksammas under andra tidsperioder än maj – augusti. Och, det är väl en av de saker som främst talar mot det här albumet. Det illa tajmade släppet. Frågan är om det inte kommer minst en månad för sent för att den svenska publiken skall hinna ta det till sig. Jag hoppas faktiskt att jag har fel.

Som vanligt har Melody Makers spelat in ett par sånger skrivna av pappa Bob. Den här gången har man gjort ganska svåra och oväntade val. Man har dels valt ”High Tide or Low Tide”, som först dök upp i den omfattande Bob Marley-boxen ”Songs of Freedom”. Dels har man valt den tidigare nämnda ”All Day All Night”, en sång som fanns som bonusspår på ett singelsläpp av ”Easy Skanking” 1995! Så vitt jag kan förstå är det hittills enda gången denna låt publicerats. Knappast några desperata försök att sälja skivan alltså.

”Spirit of Music” är ett av Melody Makers starkaste album och förtjänar faktiskt all uppmärksamhet det kan få. Det kanske inte finns någon radiohit i klass med ”Tomorrow People”, ”Brothers & Sisters” eller ”Power to Move Ya”, men som helhet är det här långt starkare. Har du inte upptäckt Melody Makers än finns det ingen anledning att fortsätta blunda. Öppna öronen!