Den här typen av skivor är ju på många sätt de svåraste att skriva om. Inte för det att formatet är särskilt konstigt. Eller musiken för den delen. Tvärtom. ”Broke Songs” är på många sätt ett gediget arbete. Produktionen snygg. Rapinsatserna bra.

Under resans gång bjuder Caspian OneNine-86 och Dead Asian på lite mellanösterntongångar över stöktrummor, elektriskt Madvillain-muller, klinkpiano-beats, ragga-flörtar, en smurfad Lionel Richie-sampling till marschtungt stomp hemmahörande i M.O.P.-land, soulstråkar och soulblås, lite ödesmättad körsång och vemod i lite olika nyanser.

Variationen finns. Inget att klaga på där.

Egentligen finns det inget dåligt här. Men där ligger också problemet. Det finns å andra sidan inget av det där som lockar fram det där lilla extra.

Eller jag ska säga ”nästan ingenting”. För här finns ju ”I Guess” som rullar fram över något som skulle kunna vara pianotemat från den barntillåtna versionen av ”Excorsisten”. Då skiner ”Broke Songs” till.

Det är därför det är svårt att skriva om den här skivan. För hur jag än gör kommer det att verka som att ”Broke Songs” är en dålig skiva. Det är den inte.

Däremot inget som engagerar mig just nu. Tyvärr.