När det handlar om melodisk, mjuk och vacker elektronisk musik för hörlurssprängda nätter finns det få som kommit i närheten av det danske Anders Remmer åstadkommit med sitt Dub Tractor.

Men med tiden har Dub Tractor sakta arbetat sig allt längre ifrån såväl de stillsamma dub-influenser som ekar i projektets namn som maskinerna som skapat ljudscenografierna i det drömlandskap som är Dub Tractors musik. Och även om Dub Tractor klev in som en av artisterna i tyska skivbolaget City Centre Offices stall redan med förra albumet ”More or Less Mono”, är det först nu som en musikalisk kursändring på allvar märks.

”Hideout” är på ett sätt ganska precis som sina föregångare där det vaggar omkring i samma digitala akvarium. Samtidigt känns också ”Hideout” som Dub Tractors helhetsmässigt mest sammanhållna album. Det är musik som i lite över en halvtimme nästan smälter samman till ett enda långt spår.

Men som sagt, det finns skillnader. Rejäla sådana, i sin finmaskiga subtilitet.

Det ena är att Remmer den här gången nästan helt tagit steget över till den analoga sidan av musikskapandet. Det mesta av musiken på ”Hideout” har mejlslats fram runt kärnan av gitarr och bas. Det digitala knastrandet och svävandet har skyfflats bak och får egentligen mest fylla upp i bakgrunden istället för att som tidigare bada i strålkastarljuset.

Det andra som kännetecknar ”Hideout” är användandet av röster. Även tidigare har ju mänskliga röster fått spränga sig in i Dub Tractors musik, men aldrig så mycket och så framträdande som här, där pratade röstfragment plockas upp och isär genom större delen av ”Hideout”.

Utveckling, alltså. Fast tyvärr inte till det bättre.

Problemet med ”Hideout” är främst bristen på variation. Nu kanske Dub Tractor inte direkt kan beskyllas för någonsin ha lekt med den största av paletter, men användandet av loopade ljudslingor som sakta får breda ut sig och skapa värme och solsken har gjorts med betydligt större finess på tidigare Dub Tractor-album. Det är nästan som att övergången till gitarr som främsta verktyg gjort att Remmer begränsats i sitt uttryckssätt. Kanske för att gitarren i sig inte erbjuder samma musikaliska bredd som en ocean av maskiner. Kanske är det för att Remmer inte behärskar gitarren lika självklart än.

Nu är ju förstås ”Hideout” ett långifrån dåligt verk. Det har Andreas Remmer alldeles för mycket fingertoppskänsla för. Men trots det är ”Hideout” tyvärr det tråkigaste Dub Tractor har släppt från sig.

Alla som vill utvidga samlingen med stillsamt plockade gitarrer och digitalt knasterknäppande gör rätt i att ge ”Hideout” en chans. Övriga kan istället leta upp de tidigare albumen – alla betydligt vackrare och mer intressanta.