Akem, Crippual och DJ Loeb sammanstrålar än en gång under namnet Headtag för en fullängdare, deras första sedan 1998. Det betyder att Akem ännu en gång rappar på engelska.

Det gillar jag.

Svenska rappare som tar i så det spricker för att vara mer amerikanska än amerikanerna själva kan ofta bli riktigt patetiskt, särskilt när engelskan är allt annat än felfri. Då är det bättre att hålla sig till svenska. I Akems fall däremot föredrar jag det engelska språket, utan att jag riktigt vet varför. Jag tror det har något med melodin i rappen och tonläget på rösten att göra.

”The Shindig” håller sig musikaliskt till i renodlade betonglandskap där det enda som bryter av de kompaktgrå ytorna är små taggade färgexplosioner. Tänker ni New York-hiphop tänker ni helt rätt. Headtag låter sina beat rulla fram nära nog bara på trumma och bas. I ”Peek a Boo” studsar högtalarmembranen lika enfärgat som i videon till Neneh Cherrys ”I've Got U Under My Skin”. Men mellan baskaggesvingarna studsar en struttig wah-wah-gitarrslinga fram, retsam och lekfull, och graffitimålar en ny dimension ovanpå grunden.

Sedan finns det också en andra sida av ”The Shindig”, där rytmerna får ta ett steg tillbaka och musiken istället byggs kring en melodi. Som det blå rhodes-pianot i ”Phone Convo”. Den akustiskt gungande lägereldsgitarren i ”Golden Days”. Eller De La Soul-solskenet i ”Love It”.

I de stunderna träffar Headtag helt rätt. Men så finns det för många spår som landar mittemellan. Där rytmerna vridits tillbaka, utan att något annat riktigt få ta deras plats. Då går musiken på tomgång och jag tappar intresset.

Det är i de stunderna jag inser vad jag försökt sätta fingret på i mycket av den svenska hiphopen tidigare. Trummorna blir lite för kliniskt programmeringsrena. Lite för platta. Lite mer livekänsla, lite mer rumskänsla, lite mer skitigt skrammel, ja, det skulle inte sitta fel.

Däremot lovar avslutande ”Step It Up” gott inför kommande Headtag-alster. Det som på många sätt är en ganska standardiserad beat-historia lyfter till helt nya höjder bara genom att väva in en Mirwais-klippt stråkslinga.

Nästa gång hoppas jag att Headtag tar ut svängarna lite mer rakt igenom.