Under åren mellan 40-talet och 60-talet åkte Alan Lomax omkring i den amerikanska södern och letade upp människor som sjöng, han spelade in dem på sin lilla bandspelare och lade dem sedan i ett arkiv. Sedan dess har många tafsat på detta arkiv. Ni kanske minns inledningen av ”O Brother, Where Art Thou?” där fångarna hugger sten och sjunger? Det är en Alan Lomaxinspelning. Nu senast har New Orleansduon Tangle Eye gett sig på arkivet. Tangle Eye har i massor av år arbetat med roots music och remixer så det här projektet nästan oundvikligt. Det handlar kanske inte så mycket om remix som om arrangemang och utmålning. Ljudupptagningarna är från början enbart röstupptagningar så musiken är lagd på a capellan.

Vid en första lyssning verkar nästan musiken överflödig, så att man hellre hade hört endast rösterna som är så kraftfulla. I det första spåret ”John Henry’s Blues” sjunger fången Ed Lewis ”O, I would die with a hammer in my hand” samtidigt som man hör slaget av hans yxa i bakgrunden. Han högg ner ett träd samtidigt som Alan Lomax spelade in hans sång. Det är sådant som får en att rysa långt ner i ryggraden. Hela skivan är egentligen ett utmärkt redskap för den som vill försöka sig på att demonstrera musik med själ i.

Det tar ett par lyssningar innan musiken integreras i sången och det låter riktigt bra i öronen. Tangle Eyes arrangemang får bli ett komplement. Det är inte alls så här sångerna hade låtit om de ackompanjerats av musik redan vid inspelningen. Men det funkar. Det funkar extra bra i sista spåret ”Soldier” som är galet svängigt med en grym gospelkör i bakgrunden. Något gammalt och något nytt kan vara en väldigt bra kombination.