Sly & Robbie, världens mest kända rytmsektion? Reggaens mest kända; utan tvivel. Här i ett tre dagar långt möte med Mad Professor i en studio i London, april 2003.

Resultatet: sexton låtar som är en saxofon från en stor skräll.

Jag kan för mitt liv inte förstå varför Neal Fraser (som professorn heter egentligen) ville ha med sig blåsmonstret Dean Fraser in i studion. Eller, det förstår jag ju. Dean har spelat på ett näst intill oräkneligt antal reggaeproduktioner. Frågan är egentligen varför han tyckte att det var en bra idé att lägga saxofonen så långt fram i mixen med ett ljud lika spännande som något hämtat från Vikingarnas ”Kramgoa låtar”-serie.

Att ett instrument ska få ligga där som ett filter mellan mig och härligheten. Det gör mig ärligt förbannad.

För så fort blåset försvinner bort från center av mixen blir det här synnerligen njutbart. Det händer att jag lyckas fantisera bort blåsljudet. Åh vad skulle jag inte ge för att få höra den här skivan utan saxen från helvetet.

Det är en ganska snäll form av dub som den gode professorn skruvat fram i sitt laboratorium. Ofta vore det ärligare att kalla det instrumental reggae. Tänk Joe Gibbs så är du inte alldeles långt borta.

Mad Professor har inte bara siktat på att försöka återskapa stämningarna och ljuden från 70-talet, han har lyckats.

Bortsett från den där onda saxofonen då.