Jag har ibland svårt att hantera det enorma överflöd av information som finns att tillgå idag. Svårt att plocka ut den information som faktiskt är väsentlig. Bloggar, dagböcker, utrymmen. Svårt att lita på saker jag läser. Men i en tid då människor inte längre har sitt hjärta på ärmen utan ända ute på internet, och berättar om hela sina liv och allt och lite till, då verkar Lionlove vara relativt hemliga. Ingen överflödig information att läsa på varken skiva, hemsida eller myspace. Efter en del efterforskande har jag dock att informera om följande.

Lionlove är något av en kärleksduo, bestående av Charlotte och Daniel. Charlotte har visst ett sidoprojekt. Soloartisten Vijaya, som jag inte ens minns varför jag överhuvudtaget letade efter till att börja med men som antagligen hade någon relevans i sammanhanget, medverkar i en duo. Av det har jag dragit slutsatsen att dessa är samma person, Charlotte och Vijaya. Det blev lite rörigt där ett tag, och jag önskar att de texter som berättade att Charlotte hade ett sidoprojekt och att Vijaya är hälften av en duo kunde tagit och nämnt vad sidoprojektet respektive duon hade för namn. Då hade jag uppenbarligen sluppit presentera dessa antaganden.

Daniel spelar i alla fall annars i bandet Spider & I. Och Charlotte heter alltså Vijaya på egen hand. Lionlove har tidigare gett ut en EP på Sing Your Life, men har nerskurits på grund av bolagets bristande tillgång på tid att syssla med promotion.

Utan label, men med minialbumet ”Lionlove”. 9 låtar. 20 minuter. En skiva som består av en något experimentell indiepop. Vissa Knifeaspirationer, främst på Charlottes röst, slår till ibland. I stort är det lugnt och gitarrbaserat, vackert och skört. En skiva full med kärleksförklaringar. Sista spåret, ”sons of hunters daughters of employers”, är favoriten på skivan. En duo mellan Charlotte och Daniel, nästan i stil med Stars ”Your Ex-Lover Is Dead”.

Enligt vad de själva ska ha sagt ska Lionlove vara musik att dansa till. Men jag har trots helhjärtade försök haft svårt att dansa till i alla fall de största delarna av skivan. Istället skulle jag vara så fräck, utan att för den delen vilja vara det, att kalla det musik att sova till. Inte som i att den är så tråkig att man somnar när man lyssnar på den. Men ”Lionlove”, och då framför allt det avslutande spåret, är musik som gjord för att lyssna till när man går och lägger sig och vill vaggas in i efterlängtad sömn. Behaglig och belåten sömn.