Eftersom vi just nu befinner oss mitt i summerandet av musikåret som vi precis lämnat bakom oss passar det att rikta strålkastaren mot skivor som det av någon anledning aldrig blev något skrivet om.

”Love Me Right” är precis en sån skiva.

Angel City är ännu en av de där danskonstellationerna bestående av ett anonymt produktionsteam och en fotogenisk sångerska längst fram. Ett upplägg som fungerat väl sedan popmusikens födelse, även om ”de anonyma andra” många gånger officiellt faktiskt också varit med i gruppen, spelande gitarr, trummor och bas. Ni vet.

Angel City dök först upp med sin ”Love Me Right (Oh Sheila)”, ett lån från Ready for the Worlds vid det här laget 20 år gamla maskinfunkhit ”Oh Sheila”, klätt i metallpiano, trancecrescendon och Robin S-bas. Och det här med att låna friskt till sin musik verkar ha gett Angel City blodad tand, för även de två nästföljande singlarna ekade av musikhistoria. För var det en uppdatering av Cathy Dennis småklassiska danspop ”Touch Me (All Night Long)”, följd av smältdegeln ”Do You Know (I Go Crazy)”, innehållande en av nittiotalets mest inflytelserika dansklassiker: Robert Miles ”Children”. Över Miles sorgliga tågresa i pianokupén har sedan en nyinspelning av Michelle Gayles ”Do You Know” försiktigt fogats in.

Jag kan inte låta bli att tro att Håkan gillar det här på något plan.

Visst är ”Love Me Right” till största delar tuggummi-poptrance med allt vad det innebär av känslomässiga berg-och-dalbanor (som kanske allra bäst hörs i omöjliga ”Sunrise” med sin refräng bokstavligen talat i solskenet medan resten av låten kurar ihop under sitt trasiga paraply), men första gången jag hörde albumet blev jag förvånad hur lite poptrance det trots allt ändå är. Mer än något är ”Love Me Right” dansant discopop som Kylie gjorde den på ”Fever”. Att Lara McAllen dessutom låter väldigt mycket som storasyster Minogue gör på något sätt att versionen av ”Touch Me (All Night Long)” känns som mer än bara ett slumpmässigt val (Cathy Dennis var ju en av pennorna bakom ”Can't Get You Out of My Head”). ”Stars” är ju helt på egen hand det snyggaste Kylie-substitutet från 2005.

Visst är ”Love Me Right” glättig tuggummipop utan några större ambitioner att skriva ett nytt kapitel i musikens annaler, men samtidigt är steget till exempelvis Annie på många sätt bara bristen på kredd i de rätta rummen.