Recension
- Deep Cuts (CD) The Knife
- 2003
- Rabid Records/Border
Stilett
Lyssna
Externa länkar
Etiketter
Vass. Eggen skjuter upp ur handtaget. Digitalt vassa taktslag, skinande syntetiska calypso-oljefat och spetsig låtsasflöjt.
The Knife lånar från synthens, popens och rockens historia. Verktygen är retro utan att The Knife låter retro. Naturligtvis hör du ljud som får dig att tänka tillbaka, men samtidigt är det omöjligt att placera dem i någon annan tid. The Knife är nu.
Karin Dreijer är en multipel personlighet och lika transsexuell som alltid. Hon gör duetter med sig själv, sjunger med och mot. Hon är allvarligare än på debuten, det hade vi väl kunnat ana med b-sidan ”Manhood” på första singeln från albumet, även om de inte lämnat lekfullheten helt bakom sig.
Trummorna i ”Heartbeats” sitter bättre och bättre för varje lyssning. ”Girls Night Out” är sugande artificiell. Då är tonen satt. Det är mörkare än debuten. Och lite mer varierat. Trevande ”One For You” rinner fram och Karin sjunger med sig själv i två stämmor. Vackert. Bakgrunden är som en vevad speldosa över onaturliga marschtrummor.
”You Take My Breath Away” är en hyllning till First Floor Power och en duett med Jenny Wilson från bandet. Och jävlar vad jag håller med. Jag var med om en liknande upplevelse på en skitliten skitdålig scen i Örebro som mer var byggarbetsplats än krog. Det var så fantastiskt bra. Men det hör ju inte riktigt till Knife-skivan, även om det är fantastiskt att höra Jennys röst igen. Dessutom är det en riktigt bra låt. Och här funkar oljefatstrumman bättre än i ”Pass This On” (som är riktigt usel).
Eftertänksamma ”Rock Classics” övergår i hetsiga ”Is It Medicine” där Olof sjunger för första gången. Det är en av de bästa låtarna på skivan, inte just för hans sång men ändå. Mixningarna av Karins röst lyfter ”You Make Me Like Charity”, till och med bubbelrösten. ”Got 2 Let U” stompar och mitt huvud gungar. Helt oväntat dyker Pearl Jams ”Black” upp i instrumentala ”Behind The Bushes”. Den är lite för lång och enda undantaget från en fantastisk sista halva av skivan.
Avslutningen i funkiga ”Hangin' It Out” är lysande. Det är väl ploj, men jag älskar det. Karin sjunger om sin penis.
Publicerad: 2003-01-15 00:00 / Uppdaterad: 2008-12-17 01:53
17 kommentarer
Jaså! Men inte betyget uppenbarligen! Ni kan ju inte sätta högt betyg bara för att Knife är hajpade av stockholmspressen!
#
måste ju vara minst 9/10 detta
#
transexuell alltså..? gud, måste vara jobbigt att hitta en villig trana. eller är det någon slags valspäcksfetisch det handlar om? mysigt!
#
och skånepressen och sundsvallspressen och göteborgspressen!
#
oj. nu har jag lyssnat lite på the knife. det är… intressant. bra. har inte köpt någon platta på flera månader. dags nu. förutsatt att finpriset är tillräckligt fint, vill säga.
#
Måste säga att Karin Dreijer påminner mycket om den sång som Lisa Carliot (?) producerade i obskyra band som Slim & Lisa samt Doris Days (80 å 90tal).
Fast Lisa sjöng bättre…
#
Pass This On är enligt mig inte riktigt usel, den är riktigt bra, riktigt vacker, min favorit just nu.
Makalöst bra skiva, den är tom. nästan bättre än debuten, hur nu det är möjligt.
The Knife regerar Sverige.
#
Blir glad av att lysnna! Varierad och nästan bara bra spår!
#
köpte plattan idag och den var jättebra. nästan bätte än debuten. men är det verkligen karin som sjunger hangin' out?
#
fersen: Om inte förr hör du ju det när de avslutar låten.
#
Bästa skivan jag hörde 2002! Obs! Intervju med The Knife i ny tidning gjord av mig och Maec. Tidningen innehåller även intervjuer med Embassy, Radio Dept, Múm och artikel om Daniel Clowes mm. Förbeställ (släpps i mars) ditt nummer av ”Hearbeat” genom att maila mig på revolution_nu@hotmail.com
#
de tär rätt skönt att man har vunnit skivan!
#
”pass this on” riktigt usel? tycker det är bästa låten på skivan.
#
ska bara säga att den här skivan rockar fett!!!
#
Snacka om att överskatta svensk musik. The Knife ær ytterst medelmáttiga.
#
Knife suger verkligen stora, svettiga saker.
#
Såhär lite i efterhand kan jag bara konstatera att det är den skiva som hållit längst iår… efter ett par hundra genomlyssningar (okej, tar väl i så jag spricker, men ni fattar säkert) så känns den fortfarande lika aktuell. Och Heartbeats ligger mycket gott till på min lista över de bästa svenska singlarna genom tiderna… helt obetalbar…
#
Kommentera eller pinga (trackback).