Från Stockholms folktomma gator kommer Sju svåra år och förgyller Sveriges redan sprudlande punkscen ytterligare. Ett nygammalt band med en debutskiva, som har tagit sin tid på sig på för att se dagens ljus.

Bandet har funnits i olika former sedan 2001 och består av medlemmar som spelat med Satirnine, Burning Kitchen, Wolfbrigade, To What End? med flera. Bandet lades på is 2003, men har på senare år plockat upp instrumenten tillsammans igen. 2009 spelades Storma varje hjärta in och i somras kom den till slut ut.

Dennis på min favoritskivbutik Rundgång nere i Malmö slängde med Storma varje hjärta vid en beställning i höstas, med passningen att jag ju gillar Masshysteri, Terrible Feelings och Vånna inget. Han hade rätt, även om Sju svåra år inte låter helt som något av ovan nämnda band, utan mer som blandning som kommer närmast Masshysteri. Men Sju svåra år är mer rotat i den svenska treackordspunken än vad Masshysteri är.

Stundtals är det riffigt, ibland mer melodiskt med gitarrslingor i moll. Allt levererat med hjärta och smärta, men helt kompromisslöst. Sju svåra år försöker göra skillnad med sin musik och sina texter, vare sig det handlar om föräldraskap, tillståndet för den jord vi lever på eller samhället vi är en del av.

Bland många höjdpunkter – drivet i öppnande Allt du vill och körerna i slutet på Genua är två andra – sticker Om du tror att jag är din ut. Det är en klockren uppgörelse med tvåsamheten och en befriande twist på en kärlekslåt.

Men du, det går aldrig att äga mig
Du kan aldrig få mitt liv
Om du tror att jag är din för evig tid
Måste jag jag döda dig