För ett tag sedan såg jag en kortfilm på någon av de statliga kanalerna. Som så ofta med kortfilmer fanns det ingen handling. Ingen början och inget slut. Istället var det några ögonblick som lyftes upp från vardagen och hamnade i kamerans fokus. Kameran, filmaren, bjöds för en stund in i värmen, för att sedan diskret smyga ut igen när mötet var över. Inget förändras. Livet fortsätter sin makliga gång, som om inget hänt.

I filmen jag tänker på var en gammal man huvudperson, scenen en avlägsen liten stuga någonstans i den norra delen av vårt land, tror jag. Ingen gång i filmen talar mannen, han yttrar inte ens ett ljud. Istället är det tystnaden som får tala för honom. Ibland avbryts tystnaden av något han gör. En stol dras ut, en radio slås på, en kaffekopp skramlar lite när porslin möts. Den gamle mannen ser ut över det ödsliga och snötäckta landskapet utanför när han sitter vid sitt köksbord och dricker sitt kaffe med en avslagen radio som enda sällskap.

Egentligen hade jag tänkt inleda recensionen med en icke-existerande koppling mellan ”Nattskift” och The Commodores ”Nightshift” (deras fantastiska hyllning till de fallna soulhjältarna Marvin Gaye och Jackie Wilson). Men så dök bilden av mannen i stugan upp på insidan av mina näthinnor och helt plötsligt var det så självklart.

Det är ju så ”Nattskift” låter.

Bakom den här samlingen står bolaget Flora & Fauna, vars mest kända namn sannolikt är Moder Jords Massiva. Närmare bestämt är det Pavan (Frans Carlqvist) som plockat ihop ”några av de bästa inom den svenska electronican”. Frågan är hur väl han har lyckats?

Jo, tack. Riktigt bra.

Från det inledande knasterbruset i ”Heartz” bjuds vi in på en resa genom 13 kortfilmer. Alla är de olika, alla har de sina egenheter. Men samtidigt knyts de ihop genom det som förenar dem. Samtliga spår är instrumentala, mestadels elektroniska och lågmälda. I några fall försvinner nästan musiken helt.

Nu börjar en massa varningslampor blinka. De där lamporna märkta ”hissmusik”. Och visst, det här är musik som försvinner in i tapeten om du låter den göra det. Men det är ändå inte hissmusik, som vi känner den. Musiken på ”Nattskift” är helt enkelt för kantig för det. Musiken har för mycket attityd. Många ljud är rentav irriterande, men när de vävs samman med varma slingor finner de en helt naturlig plats i ljudbilden utan att störa.

Freudian Slippers (som förutom att ha ett briljant namn också snart är albumaktuella som Hundarna från Söder) ger oss kantig ambienttechno medan A Gilbert Play, The Mighty Quark och Ban Ham (”Meal” är helt fantastisk) bjuder på mer traditionell elektronisk musik. Det spår som mest bryter av mallen är ”Lost Little Ghost” av Paris-Emmas alter ego Emmon. Tänk dig att Kraftwerk spelar ”Das Model” på en Commodore 64 och du hamnar inte helt fel.

Priset för bästa låttitel går utan tvekan till Beemas ”A Saab and a Gun”, som musikaliskt bjuder på struttiga beats med scratch och samplingar.

Men allra bäst är ändå ”Nattskift” i de tre avslutande spåren. Det är då som det stora vemodet rullar in. Det där vemodet som bara kan ha sina rötter i Norden, på samma sätt som sydstatsfunken bara kan växa på bomullsfält.

Buaris bidrag tar avstamp i ett elakt, vasst brusande, som får sällskap av tunga rytmer för att sedan utmynna i en hypnotiskt vacker melodislinga. Pavan själv gör elektroniskt sprakande ambientdub med ena foten i Svedala och den andra i Kingston.

Men det spår som mer än något sammanfattar ”Nattskift” är Christoffermusiks fjorton minuter långa ”Hostlovepilogue”. Det är också då jag mest tänker på mannen i stugan.

Till en början är det bara ljud. Ljud som leker mellan högtalarna utan att egentligen ha någonstans att ta vägen. Men så ställer någon en liten speldosa mitt på golvet, en speldosa som spelar en naivt enkel melodislinga om och om igen, och med en gång rättar alla andra ljud in sig. Egentligen händer inte så mycket mer. Ljud läggs på och plockas bort ibland. Men hela tiden är det speldosans slinga som står i centrum.

En stol dras ut, en radio slås på, en kaffekopp skramlar lite när porslin möts. Utanför finns det ödsliga och snötäckta landskapet. Någon öppnar en dörr. Långt borta hörs en orgel. Någon spelar några trevande toner på en saxofon.

Så vackert att det inte behövs ord.

Oavsett om du bara vill ha en skiva med en dryg timmes hörlursmusik för småtimmarna eller en vägkarta för din resa in i den svenska electronican kan jag varmt rekommendera ”Nattskift”.

Själv har jag hittat många nya bekantskaper som jag vill lära känna närmare.