Real Estate har blivit ett band som försvinner i bruset. Som figurerar någonstans där bakom. När de kommer till Sverige om två månader gör de Göteborgs-spelningen på Henriksberg. Ett ställe som många i den potentiella målgruppen helt hoppar över. Men det är även något med deras albumsläpp och inställning som gör att de för de mesta flyter förbi, till förmån för besläktade (Woodsist!) artister som Kurt Vile eller Woods. Att sedan basisten Alex Bleeker har någon slags övernaturlig hipster-kultstatus hjälper inte. Trots att det mesta han tar i blir till guld.

Om man placerar Days bredvid Kurt Viles Childish Prodigy på familjefotot är likheterna slående. Men när Viles drar djupare med plogen och svänger mer med håret så håller sig Real Estate inom de gamla hederliga indie-ramarna. Glädje yttras genom att hoppa på stället och se barnsligt upprymd ut, inte genom att gå på spriten och bli brötig och högljudd. Men i Real Estates filosofi ingår också att vara lite smartare. Med vattniga gitarrslingor lägger de ett snårigt nät av melodier som tar en stund att tycka om men som snart känns självklara.

Det tog bandet hela fem månader att spela in uppföljaren till det självbetitlade albumet hos Kevin McMahon i New York. I stort är albumet sångaren Martin Courtneys verk. Han utgör kärnan och hjärnan i ett band som är lite större än de utger sig för att vara. Days skulle kunna bara flyta förbi, men har lika gärna potential att bli en av årets bästa uppföljare.