Det är vemodet som fastnar. När festen gör bakut och sätter sig på tvären. Det vemodet finns i nordisk folkmusik, i klezmer, i musik från balkan och i romsk musik.

Karnevalfolkets första fullängdare är en skiva fylld av fest och just vemod. Det går att dansa till moll. Med rötterna i en tradition vid sidan av de fina salongerna, fast förankrade på gatan och på innergårdarna, så framstår den sötbeska glädjen hos exempelvis Karnevalfolket inte särskilt förvånande. Med den intellektuella kopplingen till ödestron hos den utan makt eller ställning framstår inte en sorglig trumpet som världens ände. Den är ett sätt att överleva. Utan silversked i mun men med längtan till något bättre så är festen och karnevalen ett sätt att ifrågasätta och utmana. De kan inte ta bort våra känslor. De kan inte förhindra oss att leva korta stunder. Dansandes och svettandes

Karnevalfolket backar inte. Det är känslor på musikalisk speed. Det är tårar av kärlek. Närheten mellan folkmusik och punk är uppenbar.

Redan när vi introduceras till Karnevalfolkets värld med Overtyren är mina öron och ben med. Ajvarwestern har fått ett soundtrack.

Karnevalfolket bygger på känslor, och det funkar på skiva – inte bara live. ’Halvvägs till Balkan’ är en gnistrande skiva. Dofter av Balkan blandas med betongen i Rågsved.

Muzika! Ikväll dansar jag, Matko Destanov och Tuco till Karnevalfolket.