Back To Business är återkomsten av Young Gunz, Roc-A-Fella-duon från Philadelphia som nu istället kallar sig för Chris & Neef. Kanske betyder namnbytet att återkomsten inte är mer än ett mixtape, men jag hoppas att de fortsätter rappa tillsammans. Chris & Neef är inte bara Chris och Neef, det är ChrisochNeef. De hör ihop. C And Neef For Life är därför en trevlig låt på tapet inte bara för att det är ett grymt driv i den.

Första delen av mixtapet är nästan outhärdlig att lyssna på, med en irriterande Don Cannon och dåliga låtar. När Jay-Z blir tungt samplad på I’m Ill börjar det ljusna, och halvvägs in i tapet har det hunnit bli riktigt bra.

Betta Find Ya Lovin’ är helt snodd av Drake. Och eftersom det beatet och den refrängen är bland det bästa på Drakes platta blir det bra här också. Bra rap på Drakes musik blir självklart asfett. (Jag kan inte sluta gräma mig över allt som fördärvades på Thank Me Later.)

We Back är grymt skön. Beatet har en grund som man kan nodda till, och det toppas med en stor samling av finurliga ljud. Väldigt typiskt Young Gunz, väldigt bra. Dat Tree är lite kul och innehåller allt möjligt. Chris gör sitt bästa försök till skönsång, och Neef flowar riktigt bra under verserna som skiljer sig extremt mycket från refrängen. Gästande Curren$y gör sitt också.

Duon använder sig mycket av rappa beats utan större melodistycken. Det blir jäkligt bra hiphop som känns fräsch och drivande. De har inte fallit i mainstreamfällorna. De liknar Clipse i det avseendet, men det känns inte rätt att jämföra Chris & Neef med Virginia-bröderna mer än så.

Young Chris, eller i detta fall bara Chris, är givetvis fortfarande den vassare av de två. Nu när Jay-Z har seglat iväg långt från allt han brukade vara känns Chris, som alltid har liknat Jay fantastiskt mycket utan att det har känts som något härmapigt, ännu bättre. Nu är det inte många som kan mäta sig med honom flowmässigt. Och han passar på det mesta, både kaxiga grejer och somriga lättsamheter. Avslutande Gonna Change har en något naiv refräng men Chris avslutande vers är så jäkla skön att lyssna på över den lugna instrumentalen.

Även hos Neef tycks åren inte ha gått, han låter likadant som på Young Gunz-tiden. Det är dock inget som förvånar eftersom han har varit synnerligen osynlig i flera år.

Back To Business visar att Chris & Neef fortfarande vet vad de är bra på. De får en att längta efter mer, och jag hoppas verkligen att nästa steg är att släppa ett nytt album!

Gonna Change

I’m Ill