Pintandwefall är ett gäng finskor som gör småtramsig poppunk under artistnamnen Crazy Pint, Cute Pint, Dumb Pint och Tough Pint samtidigt som de mycket logiskt citerar Spice Girls som influens. Kanske skulle det egentligen räcka så. Men folk brukar ju bli ilskna om man låter bli att klyva atomer, så:

Spår som Angus (om en piraya som inte vill vara som alla andra pirayor), Zombie (om just det, en zombie) och Okto (om en bläckfisk som låter som Mr. Bean) är ju precis som de låter, rätt catchy och lite småkul. Pintandwefall är heller inte speciellt intresserade av att spara på krutet, utan den ena tuggummidängan följer på den andra. Det finns förmodligen flera som kommer gilla att skråla med i någon av ovanstående texter på någon fest någonstans, och det är väl ungefär vad den här skivan är till för.

Själv föredrar jag dock de mer klassiska garageriffen i Beef Rice och Jail, och hade gärna sett att man skippat de avslutande snedträffarna, Sarra och Where did you go?. Ska man ägna sig åt skojformatet finns väl knappast någon anledning att göra långa album. Principiellt har jag heller inget emot tramsandet eftersom genomförandet är godkänt, men det ju av uppenbara skäl också lätt att avfärda.

Av någon anledning (förmodligen är det uttalet, det är något med hur finländares och japaners engelska…), så blir jag dock mest sugen på att lyssna på MU.