Midlake är som ett evigt anonymt rockband. De skapar en vägg av nyanserad flanell. Flöjter vävs samman med oändliga lager av orglar och gitarrer. Trots det är Midlake ett av de mer melodidrivna bland de lågmälda banden.

Upptakten till släppet av The Courage of Others börjar långsamt. I dagarna har Midlake släppt en tolva med Acts of Man och Rulers Ruling All Things från albumet som kommer i början av februari. Med sång som ligger som tjugo bäddmadrasser över instrumenteringen kräver båda spåren sina lyssningar för att man ska hitta in. Men visst är det Tim Smith med flera som finns där under.

Midlake medverkade på St. Vincents album Actor. Det är långt från Midlakes egen musik och det kanske är därför som Acts of Man och Rulers Ruling All Things rör sig ännu längre ner i Midlake-myrran.

Melodierna är långsammare och dovare, Tim Smiths sång är mer introvert, orden formas som om han var förbannad men gick på smärtstillande. Acts of Man svävar bara i teorin ut i flöjtslingor och gitarrkvitter. Där finns detaljer och lager men musiken är som en mörk skog att sakta vandra blind i. Midlake kräver återigen tid. Tid som den rastlöse inte har men som den tålmodige kommer få valuta för att hon lade ner.