Recension
- Reasonable Doubt (album, cd) Jay-Z
- 1996
- Roc-A-Fella
Baby, one day you’ll be a star
Lyssna
Etiketter
Det har gått tretton år sedan Reasonable Doubt släpptes. Efter tretton år av hyllningar är det mesta sagt, men det är svårt att hålla orden inne när man ska beskriva denna odiskutabla hiphopklassiker.
Reasonable Doubt är guld. Den är 90-tal, den är New York och den är fylld med massor av soul. Producenten Ski blandade luftiga hiphopbeats och quotes från Nas och A Tribe Called Quest med samplingar från The Stylistics, Lonnie Liston Smith och Ahmad Jamal. Ski har fyra beats på Reasonable Doubt, och de utgör alla fyra fantastiska låtar som blev mina favoriter när jag för första gången lyssnade på Reasonable Doubt. Dead Presidents II väger tyngst med de tunga trummorna, den sorgliga slingan och Jay-Z:s innerliga känsla på verserna. Feelin’ It med sin somriga refräng är mer lättsam, och Jiggas flow när han öppnar Politics As Usual med raden ”You can catch me, skatin’ thru your town, puttin’ it down” är lika mind-blowing varje gång den går genom mina högtalare. Jay-Z:s texter och flow är givetvis briljant genom hela albumet. Hans bästa.
Efter Ski kommer DJ Premier och Clark Kent med tre beats var. Clark Kent står för de lite råare låtarna. Memphis Bleek, då blott en tonåring, fick ta plats bredvid Jay-Z på Coming Of Age och tillsammans med 22 Two’s, som dock är producerad av Ski, är det albumets mest gatunära låt. Att Memphis Bleek än idag finns vid Jiggas sida gör deras micklek på Reasonable Doubt ännu bättre, eftersom orden de spottade bokstavligt talat håller än idag. Att Jay-Z fick reppa Brooklyn tillsammans med The Notorious B.I.G. i Brooklyn’s Finest är också stort. Större än låten i sig till och med, trots att den har mycket kraft i sig och en hook som är svår att slå. Men Clark Kents beat når inte riktigt upp till de souligare jointarna som tillsammans med Jays mer seriösa texter är bättre låtar.
Jay-Z: Hey fella, I been watchin you clockin’
Bleek: Who me, holdin’ down this block it ain’t nothin’
You the man nigga, now stop frontin’
Jay-Z: Hahah, I like your style
Bleek: Nah, I like yo style
Jay-Z: Let’s drive around awhile
Bleek: Cool nigga
Jay-Z: Here’s a thou’
Bleek: A G? I ride with you for free
I want the longterm riches and bitches
Jay-Z: Have it all, now listen to me
You let them other niggaz get the name, skip the fame
Ten thou’ or a hundred G keep yo’ shit the same
Bleek: On the low?
Jay-Z: Yeah, the only way to blow
You let your shit bubble quietly
Bleek: And then you blow!
Jay-Z: Hey keep your cool
The only way to peep a fool is let him show his hand
Then you play your cards
Bleek: Then he through dealin’ I understand
Jay-Z: Don’t blow your dough on hotties
Bleek: The only thing I got in this world is my word and my nuts and won’t break em for nobody!
Jay-Z: Hah, I like resume, pick a day, you can start
Bleek: From now until death do us part
Ur Coming Of Age
Premier lyfter stämningen med humoristiska Friend Or Foe, och står även bakom den låt som Jay-Z själv håller som sin favorit från Reasonable Doubt. D’Evils. Tillsammans med Can’t Knock The Hustle och Can I Live är den även en av mina absoluta favoriter. En storslagen låt, som förresten borde ha fått en plats på Olas Premier-lista.
This shit is wicked on these mean streets
None of my friends speak
We’re all tryin’ to win, but then again
Maybe it’s for the best though, ’cause when they’re seein’ too much
You know they’re tryin’ to get you touched
Whoever said illegal was the easy way out couldn’t understand the mechanics
And the workings of the underworld, granted
Nine to five is how to survive, I ain’t tryin’ to survive
I’m tryin’ to live it to the limit and love it a lot
Ur D’Evils
Can I Live är producerad av Irv Gotti och en sampling av Isaac Hayes utgör stora delar av beatet. Beatet är otroligt bra, men det är Jay-Z som är störst. Jag har sagt det många gånger förut, men att inte nämna Jay-Z:s makalösa talang för rap i samband med Can I Live går inte. Han fullkomligt äger låten. Han får beatet att följa hans flow istället för vice versa. Något som ni vet återkommer under hela hans karriär. Även i år, som 40-åring, har vi fått höra den unika egenskapen från honom.
Ain’t No Nigga, byggd på superfunkiga Seven Minutes Of Funk av The Whole Darn Family, är också en pärla där ord inte riktigt räcker till för att beskriva hur bra den är. Foxy Brown, som var sexton år när låten spelades in, överraskade stort och gav Jay en ordentlig match med sin intensiva och snitsiga vers som aldrig tycks ta slut.
Albumet avslutas med Regrets (allra sist får vi en remix av Can’t Knock The Hustle, inte överdrivet spännande), en av skivans souligaste låtar och som vanligt när det gäller avslutande låtar på Jays album – real talk. Jigga rappar om den ångestfyllda knarklangning han försörjde sig själv med när han kände att det var enda sättet att ta sig framåt i livet.
As sure as this earth is turning, souls burning
In search of higher learning, turning in every direction, seeking direction
My mom’s crying cause her insides are dyin’
Her son tryin her patience, keep her heart racin
A million beats a minute, I know I push you to your limit
But it’s this game love, I’m caught up all in it
They make it so you can’t prevent it, never give it
You gotta take it, can’t fake it, I keep it authenticMy hand got this pistol shakin’, cause I sense danger
like Camp Crystal Lake and
Don’t wanna shoot him, but I got him,
Trapped within this infrared dot, ’bout to hot him and, hit rock bottom
No answers to these trick questions, no time shit stressin
My life found, I gotta live for the right now
Time waits for no man, can’t turn back the hands
Once it’s too late, gotta learn to live with regretsThis is the number one rule for your set
In order to survive, gotta learn to live with regrets
On the, rise to the top, many drop, don’t forget
In order to survive, gotta learn to live with regrets
Ur Regrets
Reasonable Doubt är mer än ett album. Det är en av de viktigaste milstolparna i hiphophistorien, och det är ett musikstycke som i all sin undersköna komplexitet aldrig slutar att förvåna, förtrolla och fylla en med överväldigande uppskattning.
Can’t Knock The Hustle (Feat. Mary J. Blige)
Dead Presidents (Den här låten släpptes som singel, och Dead Presidents II hamnade på albumet. Det som skiljer är texterna.)
Feelin’ It (Feat. Mecca)
Ain’t No Nigga (Feat. Foxy Brown)
Can’t Knock The Hustle (Feat. Mary J. Blige) (Live från Madison Square Garden, 2003)
Can’t Knock The Hustle (Feat. Beyoncé) (Live från Radio City Music Hall, 2006)
Dead Presidents & Can I Live (Live i Puerto Rico, 2003)
Publicerad: 2009-12-11 12:00 / Uppdaterad: 2010-03-05 22:32
11 kommentarer
Helt klart mannens överlägset bästa alster – och en odiskutabel klassiker.
Visst är själva ”Can’t Knock the Hustle”-remixen i sig ingen revolution jämfört med originalversionen, men jag håller den minst lika högt. Att stoppa in Mel’isa Morgan på sång – rösten bakom en av de samplade låtarna – istället för Mary J. Blige var inget annat än briljant och dessutom en snygg tribut till det musikhistoriska arvet:
http://www.youtube.com/watch?v=BXVgiw-Z7Io
Mel’isa är dessutom värd att upptäcka även bortom ”Fool’s Paradise”, inte minst som rösten i Shades of Love, producerad av den ständigt lika mästerlige Patrick Adams:
http://www.youtube.com/watch?v=SrrYYmSJOLc
#
Jay-Z – Reasonable Doubt
Notorious B.I.G. – Ready To Die
Nas – Illmatic
Där har ni de skivorna som får 10 av 10 genom tiderna. Ett ”sämre” spår på varje skiva.
#
Enda du har rätt om, men det är okej. Man kan inte alltid ha rätt. :)
#
Gjuten recension, gjuten skiva. Allra bäst gör den sig på vinyl, med det varma knastret som inramning. Håller nog D’Evils och Regrets som de allra största stunderna på skivan, även om allt annat också håller absolut toppklass. Kan än i dag drömma våta drömmar om att få tag på på den obefintliga instrumentalversionen av D’Evils. Håller också med om att det är smått osannolikt att Ola inte tog med den på listan, i synnerhet med tanke på att Teriyaki Boyz bevärdigades med en plats ;)
#
Ola: Jag gillar den med Mary mer. Och jag skulle döda för att få en ordentlig version med Beyoncé.
Pontus: The Black Album då? Du kan väl inte tycka att det finns mer än ett ”sämre” spår där? Om jag ska vara ärlig gillar jag The Black Album mer än Reasonable Doubt, fast RD är nog bättre. Tror jag. Som debutalbum och sådär, allt vad den innebär för hiphopen. Men The Black Album fick mig att börja lyssna på hiphop så det är very special för mig.
#
Karin: ”Justify My Thug” är skivans svaga kort skulle jag säga. Men RD, Blueprint och The Black Album är ju hans grand three. Kompletterar varandra utmärkt. Men det är nog nästan 10or alla tre.
#
Här är de tre hip-hop skivorna som är värde en 10:a.
Nas – Illmatic
King Geedorah – Take Me To Your Leader
Wu-Tang Clan – 36 chambers
A Tribe Called Quest – Midnight Marauders
GZA – Liquid Swords
…ingen Jigga? Nope.
#
…och Kanyes första.
#
GZA:s ”Liquid Sword”, Raekwon’s ”Built 4 Cuban Linx”, O.C. :s – Word…Life, Smif N Wessuns – ”Dah Shinin”, Organized Konfusions – ”Stress: The Extinction Agenda” , Mos Defs ”Black On Both Sides” och Ghostface ”Supreme Clientele”, Scarface ”The Diary”, ”OutKasts” – ”Atliens”, Black Moons ”Enta Da Stage”, Pharcydes ”Bizzare Ride II The Pharcyde”, Commons ”Resurrection”, Dr. Dres ”The Chronic”, Redmans ”Muddy Waters” o.s.v. förtjänar inte 10 av 10, nej. Det är bara de tre skivorna som Pontus nämner ”Ready To Die”, ”Illmatic” och ”Reasonable Doubt” som förtjänar 10 av 10 genom tiderna. Det finns inte lika bra hip hop plattor. När jag hör sådana uttalanden undrar man hur bevandrad redaktionen är i musiktstilen hip hop. De jag namedroppa var bara ett axplock av den högkvalitativa hip hop som gjordes under 90-talet.
#
Vore kul om redaktionen gjorde en recension på NaS – It was written… Ni skulle säkert såga sönder den bara för att den anses ”kommersiell”. Det som glömdes bort var att Primo, Dr. Dre L.E.S. Havoc stod för fina produktioner på plattan, även trackmasters bidrag till plattan låter inte fy skam. Det hade varit väldigt underhållande att se hur ni förhåller er till den skivan. Ni skulle säkert gjort som kritikerna gjorde 1996, kasta så mycket skit på den för att sen 10-15 år senare inse att det är en odödlig hip hop klassiker.
#
[...] ett år sedan släppte Ski Beatz, producenten som sedan han soulade till det på Jay-Z:s klassiker Reasonable Doubt har jobbat i det tysta och ouppmärksammade, sitt debutalbum. 24 Hour Karate School var en av 2010 [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).