Adam ”Nergal” Darski, sångare, gitarrist och frontman i polska death metal-bandet Behemoth, är förbryllad.

Anledningen är den känsla han tog med sig ut från studion efter att bandets nionde fullängdare spelats in. En känsla han inte var bekant med sedan tidigare inspelningar. Han kände en glädje. Han var nöjd.
– Det var en väldigt konstig känsla. Jag gick omkring med ett leende när jag lyssnade på skivan och tyckte om den. Vad var det som var fel, liksom, säger Nergal.

Behemoth bildades i början av 1990-talet i Gdansk, som ligger vid den polska Östersjökusten. Efter ett antal skivor där man drog mer åt black metal-hållet, ändrades uttrycket så sakteliga när seklet närmade sig sitt slut. Och efter ett par skivor som bar tydligare drag av death metal, träffade man helt rätt med den tekniska och extrema skivan Demigod 2004, släppt via svenska skivbolaget Regain Records 2004.

Demigod visade ett mer intrikat Behemoth och visade upp en utveckling inom bandet både som musiker och som låtskrivare, medan efterföljande The Apostasy, även den på Regain, vittnade om ett band som inte ville stanna i utvecklingen, som inte var främmande för att prova nya vägar.
– Ärligt talat var jag inte särskilt nöjd med The Apostasy någon gång. Det var många grejer som jag hade velat göra annorlunda redan när vi lämnade studion och jag har räknat dagarna sedan dess.
– Vi kom ut med plattan och hade en massa åtaganden direkt, deadlines att passa och budgeten var slut, säger Nergal i dag om den förra plattan.

Men känslan var som sagt en helt annan när nya given Evangelion stod klar.

I ryggen hade man nu betydligt kraftigare budget, tack vare ett kontrakt med jätten Nuclear Blast, något som möjliggjort att Behemoth kunnat ta ytterligare ett steg enligt Nergal.
– När vi skrev på för Nuclear Blast kändes det som om jag fick ett extra par vingar, i stället för de klippta jag hade när vi låg på Regain. De tappade all passion och vi var tvungna att lösa oss från kontraktet. Nu kan jag sova gott om nätterna för vi är i goda händer.

Frontmannen själv beskriver Evangelion som något som är precis så som Behemoth har strävat efter att låta genom åren, som något fulländat. Han beskriver sig själv som ett kontrollfreak och något av en perfektionist, men är trots detta nöjd med vad han har åstadkommit den här gången. Nergal hävdar till och med att Evangelion är så bra Behemoth kommer att bli.
– När vi har spelat skivan för folk har det känts som om detta är pricken över i, säger han.
– Jag ska vara ärlig och säga att de tidigare skivorna har varit bra, men det har inte varit bäst.

När man hör Evangelion är det lätt att höra vad han menar. Det intrikata och extrema på Demigod har förenats med de idéer som dök upp på The Apostasy. Evangelion är mer varierad än vad Demigod är och låter mer naturlig i sitt uttryck än vad The Apostasy gör.

Nergal menar att Evangelion är en produkt av såväl Demigod som The Apostasy.
– Evangelion är den mest varierade vi har gjort. Det finns fortfarande snabba och brutala låtar, men även mer introverta och stämningsfulla bitar. En låt som Lucifer, som avslutar skivan, skulle aldrig ha kunnat vara med på Demigod eller The Apostasy, säger han.

Behemoth kommer från Polen, ett starkt katolskt land, där till exempel norska Gorgoroth för inte så många år sedan åtalades för hädelse när man uppträdde i Katowice med korsfästa, nakna människor på scen vid sidan av ett antal fårhuvuden i olika stadier av förruttnelser. Att ett extremt band som Behemoth växer fram i en sådan miljö är på ett sätt logiskt, men Nergals förhållande till sitt hemland är ganska komplicerat.
– Den miljö vi kommer är central för att vi är det band vi är. Jag behöver saker att revoltera mot och bli förbannad på. Då blir jag målmedveten. Hade vi kommit från Sverige, där tillvaron är så välordnad hade vi inte varit samma band. Jag tittar omkring mig och ser all skit som händer i Polen och blir förbannad. Jag är ingen patriot, det finns mycket skit som händer här, säger han.

Samtidigt ser han ändå en ljusning i Polen och han uppskattar alla fans som bandet trots allt har i hemlandet, hans inställning till detsamma till trots.
– Vi har ändå väldigt många fans i Polen. Trots att jag inte är särskilt diplomatisk och säger vad jag tycker verkar folk ändå gilla oss.
– Det polska folket har varit förslavade i flera sekler och det har aldrig funnits plats för någon individualism. Nu börjar folk vakna till liv och upptäcka både världen och sig själva.

Och kanske är Polen nu redo för att ta till sig Behemoth. Bandet befinner sig just nu på turné med Marilyn Manson och Slayer i Nordamerika, inför en publik som med största sannolikhet är mer mainstream än den Behemoth har på sina vanliga spelningar. Men just att nå utanför den ordinära death metal-publiken är något Nergal ser som nästa steg för Behemoth.
– Jag är inte intresserad av att spela för death metal-publiken hela mitt liv. Våra fans känner till oss, de kommer att köpa skivan och komma på vår egen turné.
– Poängen är att nå nya människor. I värsta fall kommer vi åtminstone skrämma skiten ur dem, haha, säger han om den pågående turnén.

Han drar även paralleller till när han själv upptäckte hård musik och hoppas att Behemoth kan fungera på samma sätt för den nya generationen som Slayer hade för hans egen del.
– Det handlar om små, små steg.
– Evangelion är visserligen en extrem platta, men det handlar om energi och nivån av våldsamhet. Jag kan fortfarande minnas hur jag själv som Van Halen-fan hörde Slayer för första gången. Det lät bara som oljud! Men det var som en infektion.

Med ovan nämnda inställning är det inte svårt att se Behemoth som ett flitigt festivalband. Och mycket riktigt är festivaler något som Nergal gärna gör fler av. Senast jag såg bandet var på Arvikafestivalen 2008, en spelning som avslutades med en cover på Turbonegros örhänge I Got Erection. Nergal påannonserade då låten med att all metal kommer från skrevet och jag ber honom utveckla detta resonemang.
– Metal kommer från skrevet, det är så det är. Det är inget försök att vara emot kvinnor, jag är snarare väldigt mycket FÖR kvinnor, men ibland kan man undra om det inte är tjejer som spelar en viss låt, för det saknar ”balls”. Men även en som Angela Gossow har ”balls”, det handlar inte om kön.
– När jag står på scen känner jag mig som jag är kung över hela världen. Jag har stånd nästan hela tiden när vi spelar live, skrattar Nergal.

Och med världsherraväldet i blick är det inte förvånande att Behemoth satsar stort framöver. Bandet har tidigare valt att släppa EP:s mellan fullängdarna, men det är det slut med nu enligt Nergal.
– Tiderna förändras och nu när folk inte ens är villiga att betala för en fullängsskiva, varför ska vi släppa mindre skivor som dessutom är dyra? Hädanefter kommer vi fokusera på att släppa enbart fullängdare och göra stora saker. Det kommer att komma en dubbel-DVD nästa år och vi har redan börjat jobba med en biografi. En tredjedel är redan skriven.
– Vi har ambitioner och stora planer, avslutar Nergal.