Jag var lite orolig inför Konghs spelning att intresset skulle svikta lite från publikens sida. Den rastlösa festivalpubliken kanske inte mäktar med tiominuterslåtar och knallar vidare tänkte jag. Men tji fick jag och merparten av de som var framför Close Up-scenen när konserten drog i gång i eftermiddagsvärmen annade hela de 40 minuterna som konserten bestod av.

Tre låtar hann den småländska trion med under de 40 minuterna, Unholy Water och Voice from the Below från nya Shadows of the Shapeless, samt Zihuatanejo från debuten Counting Heartbeats.

Och framförandet var klanderfritt måste jag säga. På scen blir Kongh ännu mer krypande tunga än de är på skiva och framför allt lät de två nya låtarna bra med ett vettigt trumljud, vilket inte skivan har begåvats med.

Just Tomas Salonens trumspel är en sak som verkligen lyfter bandet live. Han spelar ut mycket mer än han gör på skiva, förståeligt med tanke på att låtarna sätter sig bättre och bättre ju mer de spelar dem, samtidigt som Konghs musik ger utrymme för en synkop eller tre extra. Detaljer som lyfter en konsert.

En liten parentes från konserten:
– Vi hade gärna spelat tio, tolv låtar, men det har vi inte riktigt tid med. Därför är detta vår sista låt, påannonserade David Johansson Zihuatanejo och fick ett kvicktänkt svar från publiken direkt:
– Spela snabbare då.

Underhållande.