Det gigantiska kollektivet Vetivers frontman Andy Cabic jobbar för tillfället med att producera Vashti Bunyans kommande album. Det är ingen tillfällighet. Andy Cabic har skapat sig ett eget namn trots att han ständigt kopplas ihop med kompisen Devendra Banhart och att han till stor del gjort sig känd via ett coveralbum. Historien om Andy Cabic börjar försiktigt ta fart.

Detsamma kan man säga om Tight Knit. Det tar länge innan jag fastnar för albumet. Snäll folkpop blir lätt intetsägande folkpop. Men Tight Knits lagerbygge vecklas ut i stadig takt och melodierna framstår snart som självklart fängslande.

Öppningen är försiktig. Första spåret Rolling Sea lovar egentligen ingenting. Sister och Everyday är söta men det är ungefär allt.

Through the Front Door visar att det är värt att vänta på att Tight Knit ska vakna. Det är egentligen ett ganska mediokert spår men det är inte förrän här som musiken på albumet börjar sväva utanför enkla melodier. I och med Through the Front Door och On the Other Side är albumet tungt och rökigt i klass med Banharts Megapuss. En liknelse som håller genom hela andra halvan av albumet.

Men där Megapuss är knarkiga är Vetiver mer sansat arrangerade. Inga snoppar och viftande med knivar, bara lite skog och dova arrangemang. På Tight Knit finns inte perfekta harmonier och de skäggkörer som så länge varit på modet. Inte heller krulliga melodier som hos Department of Eagles/Grizzly Bear. Vetiver ser bakåt men det är snarare öst- än västkustens sextio- och sjuttiotal som spökar och just den tyngden som förmedlas på Tight Knit gör sig alldeles utmärkt till Andy Cabics tillbakalutade stämma.