Josef Zackrisson har spelat bas bakom Eric Gadd, Titiyo och Infinite Mass. Senast åkte han runt landet ett par varv med Lars Winnerbäck. Han var med i The Kooks, som gjorde skönt svängande ”Too much of nothing” till en smärre landsplåga för ett par år sedan. Men Josef Zackrisson är knappast ett känt namn för en bredare publik.

Denna självbetitlade debut har ett par låtar som nog kan ge honom en egen publik. Josef Zackrisson gör musik i klassisk EMI-tappning. Bredbent, gitarrbaserad rock med texter om både hjärta, smärta och Söder. Ni har hört det förut, senast i uppdaterad version hos nämnde Winnerbäck. Men tro inte att detta album inte tillför genren något.

I Josef Zackrissons låtar finns känslor och hunger som är väl så starka som hos Winnerbäck. Kanske inte alltid med samma känsla för formuleringar, men väl så bra ändå. Det känns faktiskt riktigt ärligt och naket ibland, både text och musik.

Låtarna bygger på ett stadigt recept och framförs snyggt av Josef Zackrisson och hans välkända musikerkollegor. Säkert kommer ett par av dem leta sig upp på P3 också. Ibland kan det kännas för polerat, men kanske blir kanterna lite vassare live.

Det som lyfter albumet är stämningsfulla och långsamma låtar som ”Atmosfär” och ”Lys min väg”. Låtar där texterna balanserar på banalitetens gräns men håller sig på rätt sida tack vare Josef Zackrissons personliga sångröst som med känsla ger uttryck åt orden.

Men även snabbare låtar som ”Innan vi faller” och ”Leker inga lekar” visar på potentialen i det här låtskrivandet och motiverar en placering längre fram på scenen.

Utan att skämmas för sig får Josef Zackrisson tillsammans med redan nämnde Winnerbäck och Tomas Andersson Wij ta plats på mittälftet i laget som tidigare har meriterade backar som Lundell och Hellstrand.

Snubbar med gitarr-laget. Ett stabilt mittenlag. Vi vet vad de går för.