Melissa Auf der Maur är på väg framåt. Hon har skrivit låtar och tagit en imponerande laguppställning musiker till den här skivan. Med lyckat slutresultat. Skivan ångar av vilja i form av svärtad rock som bär på arvet av goth, grunge och stoner i olika doser. Ibland gör sig en glimrande popådra påmind. Det finns låtar här som Brian Molko kunnat döda för.

”Real a lie” hade suttit som en handske på Placebos senaste. Tillsammans med ett par låtar till från Auf der Maur.

Den röda tråden som löper igenom de här låtarna är egentligen inte röd. Den är gråsvart. Det vilar en dyster känsla över skivan. Regnet strilar. Kläderna är trasiga. Själen sliten. Och det manifesteras på ett lysande sätt i ”Overpower thee”, en låt signerad Goss/Homme. Gistet gnisslar sången när Melissa Auf der Maur står avklädd framför det ensamma pianot som spelar en trasig melodi med spår av jazz och vals som både Nick Cave och Tom Waits kunnat vara upphovsmän till.

Faktiskt chockerande bra. Och en välbehövlig paus från de betydligt mer högljudda ljudsjok resten av låtarna består av.

Låtar som när de är som bäst kör över mig som en gigantisk MACK-truck som rusar igenom natten. Precis som i de två starka låtar som inleder skivan, ”Lightning is my girl” och ”Followed the waves”. Låtar som när de är som sämst inte tilltalar mig alls utan mest leder till träningsvärk i käken på grund av upprepade gäspningar.

Men, de låtarna är i minoritet.

En låt jag inte kan låta bli att nämna är ”Taste you”. Melissa Auf der Maur leker med orden i olika anspelningar. Musiken hetsar med ett rejält driv. Om du kan tänka dig ordet sexig i kombination med goth och postgrunge vill du inte missa den låten. Särskilt inte i den syndiga franska version som finns i en video på Auf der Maurs webb.

Det är onekligen intressant att den här skivan kommer samtidigt som Courtney Love släpper sin suraste samling låtar och Billy Corgan går och tjurar för att han saknar Smashing Pumpkins. Nu har deras före detta anställda basist öppnat egen låda. Och säljer en produkt som är mer tilltalande än deras egen. Vilket kanske inte är så konstigt. Melissa Auf der Maur har ju förstås fått en hel del erfarenheter från samarbetet med Corgan och Love. Så när dessa befinner sig i djupa formsvackor är det fullt naturligt att Melissa Auf der Maur tar ett rejält kliv fram och fyller ut tomrummet.

Det råder nämligen ingen tvekan om att det är Melissa Auf der Maur som är mest intressant just nu. I alla fall i min värld.

Hon borde stå på scen i Arvika den här sommaren.