Jag var aldrig helt övertygad av Heavy Breathing, Black Breaths förra platta och min första kontakt med Seattlebandet. Plattan föll ganska snart i glömska och jag har inte gett Heavy Breathing särskilt många vändor till i stereon.

När nya plattan Sentenced to Life kom var mitt intresse därför ganska svalt och även om jag verkligen gillade d-taktsattacken som titelspåret innebär, tog jag mig sällan längre än den inledande trion låtar innan intresset falnade.

Synd det, för det är efter det som jag tycker skivan verkligen tar sig. Det är då Black Breaths ganska oborstade hybrid av Stockholmsdöds och hardcore verkligen kommer till sin rätt. Det händer lite, helt enkelt.

Mörka Endless Corpse är min favoritlåt på skivan och den sammanfattar det ganska bra; Black Breath jobbar mer med dynamik, drar ner på tempot en aning i delar av låtarna och skapar därmed mer stämningar i musiken. Endless Corpse sparkar igång den också, men ställt mot den tunga början på låten får det en helt annan effekt. Gitarrslingorna som dyker upp i får mig dessutom att spetsa öronen lite extra.

Det återstår att se om Sentenced to Life kommer glömmas bort lika fort som Heavy Breathing. Risken finns, för det är lite av samma visa. Men hittills känns det som om Sentenced to Life har fler krokar som håller mig kvar och därmed också fler låtar att minnas.