Det vilar en förlösande känsla över detta släpp. Ett projekt som uppstått helt ur kärleken till den hardcore samtliga medlemmar vuxit upp med, en scen samtliga varit, och är, del av. Framförallt är det fruktansvärt snyggt och kompromisslöst framfört.

Mot en bakgrund i bland andra Abhinanda, Eyes Shut, The Change och Division of Laura Lee är Out of Vogue en uppvisning i musikalisk kvalitet, men det är inte det som tar överhanden. Det är svänget och det är renset. Plattan i mattan. Inga konstigheter.

The Welfare Years är en tolvtummare som innehåller fem nya låtar på a-sidan och den gamla EP:n som b-sida (gamla och gamla förresten, EP:n kom i höstas om jag inte minns helt fel). Och det är, snittåldern till trots, ett hungrigt band som släpper på klassiska Desperate Fight Records.

Det finns passningar till hardcoreveteranerna i Gorilla Biscuits och till viss del påföljande CIV, när de inte sysslade med dussinrock (Thirteen Day Getaway), och undertecknad går upp i brygga. Samspelta och ursinniga tar Out of Vogue sig an världen och och gör det med den äran.

I don’t need you, I don’t give a fuck

Ovanstående textutdrag från inledande Called Out, Locked Down kan tyckas vara juvenilt, men det är å andra sidan exakt den känslan bandet lyckas förmedla på denna tolvtummare. Och det är, som sagt, förlösande. Och glädjande.

När gitarriffet i sticket på Fingers Crossed sätter igång måste jag gå till skivhyllan för att se ifall det ändå inte är så att cirkeln sluts, på ett fint och nördigt vis. För visst är riffet snarlikt det i Healer, förstaspåret på The Outstands Electroshocks for Authorities?